Potpurri i mitt huvud
Just nu är en tuff tidperiod i mitt liv. Stora delar av våren, försommaren och sommaren var bra, riktigt, riktigt bra. Även om det emellertid var sjukt tufft med skolan så trivdes jag bra med mina lediga helger där jag ständigt hade något litet projekt, en vän att träffa - något att göra helt enkelt. Under veckodagarna, i skolan var jag omringad med människor som jag tycker om, mycket om. Människor som jag dock inte umgicks med på fritiden men som jag ju ändå träffade 5 dagar i veckan. Många av dessa människor saknar jag. Jag saknar lärandet. Jag saknar lektionerna - det är nu tydligare än någonsin för mig att jag är en teoretiker. Just nu så har jag alla valmöjligheter i världen - vilket gör det så svårt att välja. Där är så mycket jag vill göra att jag känner en stress över om jag ska hinna med allt jag vill göra. Jag känner mig vilsen helt enkelt. Just nu är jag i södra Portugal. Visserligen har jag feber men jag borde ändå vara lycklig men det är jag inte. Varför är jag inte det? Att få resa obehindrat är ju det som jag alltid önskat. Men mitt hjärta finns inte här. Just nu önskar jag inget annat än att åka hem och träffa alla som är betydelsefulla i mitt liv. De finns ju hemma i Sverige (och i Stavanger) - inte i Portugal.
Det var många tankar samtidigt vilket är en rättvis skildring. Alla finns samlade som en potpurri i mitt huvud. När jag kommer hem hoppas och tror jag att jag ska kunna samla tankarna och handla rationellt.
