Halcyon days

Denna video påminner mig väldigt mycket om min tid som telefonförsäljare. Ett fåtal gånger har man haft oturen att komma till människor som är så pass otrevliga som de är i denna videon. Jag känner även igen mig i försäljaren. Man blir oerhört rapp i käften och har alltid svar på tal i alla lägen om man är en bra försäljare. 

 

Hejsan!

Det är dags för en liten uppdatering så att ni, mina kära läsare, vet hur jag har det här uppe i Oslo. 

 

Livet ter sig fint för tillfället. Jag var på intervju i måndags hos ett bemanningsföretag som har uppdragsgivare inom logistiksektorn. På tisdag ringde de mig och sa att jag skulle på mitt första uppdrag redan dagen efter! Nu har jag skött mig väl och jag och mina två kollegor har fått förlängt tills nästa vecka i vart fall. 

Det känns otroligt härligt att äntligen få betlat för de arbete man utför. Jag känner mig väldigt priviligerad på det sättet när jag tänker på hur situationen ser ut i Barcelona och i Spanien för övrigt. Det är ganska anmärkningsvärt hur förutsättningarna för att få ett jobb och få ett välbetalt jobb skiljer sig...

Här är en gammal film som jag och en kompis gjorde när vi var 15 år gamla. Jag fann den nu på youtube där den låg kvar. Vi gjorde mycket kreativa filmer tillsammans under den perioden och hade det väldigt skoj.  En kort beskrivning utav filmen finns på engelska, tyska och svenska om ni väljer att se videon på youtubes egna sida.

 

Esto es un vídeo antiguo que producimos yo y un amigo cuando teníamos quince años. Lo encontré en youtube hace unos días y no ha envejecido con dignidad... Durante ese periódo hicimos muchas películas muy creativas y nos divertimos mucho. Una descripción breve de la película en inglés, aleman y sueco, se encuentra en la página web de youtube.

Queridos lectores, 

ahora que me he trasladado a Oslo, os tengo que mostrar unas fotos de como es la ciudad, no? Al menos, eso es lo que pienso yo. Sólo hace un semana que llegué y ya me siento como en casa, que pertenezco a esta ciudad.

 

Hej kära läsare,

Nu när jag har flyttat till Oslo så är det ju inte mer än rätt att jag också visar er hor min nya stad ser ut. Oslo är en väldigt vacker liten stad som har många vackra parker att hänga i nu på sommaren. Jag känner mig redan som hemma i denna stad. 

 

 

 

Quiero dar las gracias a Cajsa por hacer que descubra este vídeo. 

dö! dö! dö! dö!
Gråt! Smärta! Känn! Känn efter som fan.
aléjate de ti mismo. De tu ser. Gör det overkligt.
Tan surrealista como la vida. Así de grande.

 

Jag bodde med denna underbara lilla människa i nästan ett helt år. Nu när jag lämnat honom kommer han glömma bort all den svenskan som jag lärt honom! En sådan fantastisk liten ung man detta är. Ibland fick jag ett infall och ville bara adoptera det lilla livet!

 

Viví con este señor pequeño durante casi un año. Ahora cuando lo he dejado, olvidará todo el sueco que le he aprendido. Es una pena! Uff... a veces quería adoptar este tesoro, este angelito, este "bebben"!

 

 

 

Quería permitirse poder amarle.

Sin embargo, había un bloque justo dentro esa sección de su unión con ella. 

La relación siguió siendo como antes. Cenaron, bailaron ballet y se rieron juntos. Que todo seguiría como siempre le hubiera parecido inpensabe justo después de que había revelado su gran secreto desde hace unos meses. 

De un cierto modo estaba agradecido por el hecho de que podían seguir como amigos y que ella no le había rechazado. Pero había seguido siendo infeliz. Quizá más infeliz que antes, ahora cuando su tesis se había transformado a una realidad. Le costaba asumir la verdad. Muy dentro de su mismo esperaba que lo imposible se hiciera posible. Pero veía tan claro que ella no tenía la capacidad de amarle de la manera que él hubiera deseado y sabía que:

 

Lo imposible nunca será posible. 

 

Publicado por la primera vez en sueco: 2011-11-25/15:24:40

Det er ferie.

Jeg sidder inde i mit hus. Solen lyser og jeg spiser frokost. 

Jeg æder smørrebrød af rugbrød med smør, økologisk ost, tomater som pålæg.

 

I dag bjuder vi på lite spansk smörsång! Trevlig tisdag!

Jag är en högst politisk människa. Jag bryr mig om vad som sker i min omvärld och i Sverige. Jag är nyfiken, jag vill diskutera, jag vill förändra. Under min tid i Barcelona har jag fortsatt varit politisk. Nu när jag kommit hem till Sverige har emellertid mitt engagemang blossat upp på grund av den ilska och frustration jag känner inför det område jag växt upp i. Rasismen frodas. Antifeminismen frodas. Homofobin frodas. Det påpekas ofta ifrån min "jantelagiga" umgängeskrets att jag "tvunget ska ha åsikter om allt" är "PK" eller att jag ska "gilla läget" för att "det är som det är."

Jag antar att jag har levt i en fredad zon när jag bott i Barcelona och glömt bort hur illa ställt det ser ut här hemma. Under några veckors tid har man åter igen fått vänja sig vid att folk slänger ur sig ord som neger, att killar kallar tjejer för vidriga saker eftersom att de inte klär sig som man tycker de ska, att folk snackar skit om en för sin sexuella läggning och behandlar en på ett reserverat och obekvämt sätt. Detta och mycket mer där till. Tyvärr så hade jag efter åratal av inskränkhet blivit van vid det, även om jag inte accepterade det.

 

Det verkar som att man glömmer fort och skär av skavankerna i minnet. För det är obehagligt det som nu sker. Sverigedemokraterna blev största parti i min hemort och nästan var fjärde väljare där valde att lägga sin röst på just Sverigedemokraterna. Jag skäms över att komma ifrån den orten och jag vill bara bort just nu ifrån denna plats. De har blivit så många nu, de som har rasistiska, antifeministiska och homofobiska åsikter.

 

Jag klarar inte av att hantera att ständigt bli påmind om att jag är anorlunda. Att känna nästan varje dag en stämning, antydning eller ren och skär kränkning som påminner mig om att jag är BÖG. Jag vill vara Axel som jag var i Barcelona. Den Axel som för första gången var just bara Axel, rakt igenom. Jag orkar inte ta den kampen jämt och ständigt. Jag kanske har blivit bortskämd? Nej så är det inte. Jag förtjänar det. Jag förtjänar att bara få känna mig som Axel. 

Hade jag stannat kvar här hade jag känt en moralisk plikt; att det var självklart att gå in i lokalpolitiken. Det hade inte funnits några andra alternativ. Jag har dock andra planer och påverkar där jag befinner mig och där jag kan. Men tack och hej, nu beger jag mig härifrån.