Bilder ifrån Florens och närliggande städer
Heliga Marias blommas basilica eller som man säger Santa Maria del Fiore, är definitivt en av de vackraste kyrkorna jag har sett i mitt liv. Värt att ta sig en titt inne i kyrkan och ta sig upp för tornet för en fantastisk vy över staden. Men eftersom att jag redan hade gjort det och även besökt konstmuséet, som för övrigt INTE rekomenderas, beslöt jag mig för att göra en del dagsutflykter.
Men vi stannar i Florens ett tag till. Här har vi en man som säger hej.
Mumma!
Ponte vecchio - Puente viejo - Gamla bron.
Mannen på bilden tänker: "Oj då, vad jag är bajsnödig. Snart kommer det. Men jag måste ju ta foto på min fästmö, annars kommer hon att bli arg. Men hon kommer ju i och för sig bli arg andå, nu när det snart börjar att lukta."
"Hmm... vad ska jag äta till middag i dag? Kanske fisk?"
På bron finns det en mängd guldsmeder där man kan handla lyxiga smycken.
Kuriosa ifrån wiki: Det sägs att det ekonomiska konceptet "bankrutt" härstammar härifrån: när en handelsman inte kunde betala sin skulder, förstörde ("rotto") soldater hans bord ("banco") med varor. Den här handlingen kom att kallas "bancorotto" (förstört bord; möjligtvis kan det ha kommit från "banca rotta" som betyder "förstörd bank"). Utan sitt bord kunde inte handelsmannen fortsätta sälja sina varor.
Nu är vi i Pisa! Ni vet alla varför man åker till Pisa. För att titta på ett berömt torn...
Gud vad jag skrattade när jag började skymta tornet! Vilket roligt misslyckande!
Uno var måttligt road.
Jag for till staden Luca. Gör inte det. Gör inte det när det regnar heller.
Jag for även till Sienna. Gör inte det. Detta är det mest intressanta att se i staden. Och ja! Visst det är en fin mindra kopia utav kyrkan i Florens. Men efter att ha rest en del börjar jag bli trött på alla dessa eviga kyrkor.
Nu var jag rejält trött på Italien och deras ***priser, speciellt i Florens och for så till slut Malta!
Continuará!
Anekdot ifrån mitt tidigare besök i Florens
Jag var åter igen tillbaka i Florens! Jag och Kayla, som var en utbytestudent som bodde hos oss under ett år under gymnasiet hade varit här på en dagsutflykt ifrån Rom år 2011.
Det såg så här ut. Till en början något som kan likna en kärleksfull romantisk utflykt. Den utflykten skulle emellertid visa sig bli en ödesdiger dag.
Utflykten slutade så här! Jag blev påkörd utav en bil, ambulansen kom och jag hamnade på sjukhus! En väldigt surrealistisk händelse som jag fortfarande har svårt att greppa.
Vi skulle ner ifrån en liten höjd med en vacker utsiktsplats över staden. Jag skulle korsa gatan och gjorde detta trots att det var rött. På vänster sida om vägen stod där bilar parkerade och jag såg inte att det kom trafik även ifrån det andra hållet. Jag ser bilen komma emot mig, blundar och om det inte är en efterkonstruktion, hinner jag tänka att jag kommer hamna under bilen och hamna väldigt länge på sjukhus.
När jag öppnar ögonen så står bilen 5-7 meter ifrån mig och jag förstår inte vad den gör där borta, så långt ifrån mig. Kayla berättade senare för mig att jag kommit upp på huven, bilen hade bromsat och jag hade flygit flera meter.
Skakandes tar jag mig upp på fötter och börjar frenetiskt leta efter delar av min kamera som gått sönder. Jag ser till så att Kayla får ta hand om minneskortet. Det är fascinerande hur fixerad man blir på oerhört triviala saker vid sådana här händelser.
Jag vet inte hur jag ska reagera, så jag antar att nu fortsätter vi väl bara vidare ner mot centrum. Kayla är chockad och frågar om jag mår bra. Ska vi ringa en ambulans frågar någon. "Nej, nej, nej!" säger jag först. Sedan kommer jag på att jag kanske har inre skador och att jag kanske är så chockad att jag inte känner någon smärta. Någon ringer ändå ambulansen.
Ut kommer chauffören som är oerhört förbannad. Han är chockad och skriker "jag vet inte hur man gör i Sverige men här går man för helvete inte mot rött!!!" Jag ber om ursäkt och skäms väldigt mycket. En man som har stannat upp på gatan babblar något om "fortuna, fortuna, fortuna" och det hade jag verkligen haft.
Jag förvånas över att folk blir irriterade i trafiken över att det skett en olycka och försöker köra förbi den bilen som tillhör mannen som kört på mig till varje pris. Inte många verkar bry sig om något annat än att komma fram så snabbt som möjligt.
Snart kommer ambulansen. De vill sätta på mig nackkrage och jag säger till dom att det inte behövs. De skrattar lite åt min naivitet och insisterar. Jag börjar då skratta åt mig själv och åt hur dumt det var att säga så. Särskilt efter att själv ha gått kurser i akutsjukvård både genom skolan och det militära.
På sjukhuset får jag tala med läkaren, röntga mig och sedan vänta och åter vänta. När de ska undersöka mig så frågar de om jag har mitt sjukförsäkringskort med mig. Jag minns hur jag frenetiskt försöker få det ut ifrån min bakficka utan att lyckas. Jag halvskriker till Kayla att hon ska hjälpa mig att få tag på det. Trots att hon säger att det fått veta att jag är svensk och att det är tillräcklig information fortsätter jag att smått hysteriskt be henne att hjälpa mig.
På sjukhusbädden skakar jag fortfarande trots att jag själv ansåg att jag var lugn och klar i knoppen. Det fick jag inte att gå ihop. Jag fäller en liten tår och tackar någon eller något för att jag haft sådan ofattbar tur. Jag hade lyckats komma undan med endast ett par skrubbsår. Detta har jag att tacka för att jag lite innan dess köpt en massa frukt som jag lagt i ryggsäcken. Det låter absurt, men frukten hade dämpat fallet. All frukt var totalt mosad - men jag var helskinnad.
Under flera timmar fick vi vänta på besked ifrån doktorn. Jag var underprioriterad eftersom att jag mådde bra. Tydligt kunde man höra andra patienter som tydligt behövde personalens hjälp mer än jag. Jag har aldrig hört sådana skrik ifrån folk som verkligen verkade att kämpa för sina liv - dödsskrik.
Bredvid oss låg en gammal senil kvinna som var tredje minut under de timmarna vi var på sjukhuset började böna om något. Vårt svar blev alltid det samma: "Non parlo italiano". Hon ursäktade sig då häftigt och tystnade. Problemet var bara att kvinnan glömt bort denna information inom loppet av tre minuter och började åter igen oja sig och böna. Kayla höll till slut att bli galen på henne och sa ett par ord som inte passar sig att skriva i denna blogg...
Efter att kanske 5-6 timmar passerat tog vi taxin tillbaka till tågstationen. Det var mitt i natten och vi var tvugna att vänta till morgonens första tåg för att åter igen ta oss tillbaka till Rom.
Självklart tog jag mig tillbaka till platsen där allt hände den där dagen i början på januari år 2011.
Bologna, Rimini och San Marino
Hej alla snuttar, bettor och annat patrask!
Jag har redan hunnit besöka många platser på denna resa som jag inte delgett för er. Från och med nu så kommer det att komma förinställda inlägg under ett par dagars tid så att ni kan känna er uppdaterade
Efter Barcelona så anlände jag till Bologna i norra Italien.
Jag hade endast bokat en natt i Bologna då det skulle visa sig vara ***dyrt med logi i denna stad. Resterande nätter i Italien hahde jag bokat i Florens. Bologna ingav ett oerhört trist intryck. Inte var det bättre på vandrarhemmet där jag delade rum med en snofsig engelsman som påstod sig kuna snacka flytande spanska. Det skulle visa sig att han var en skrytig lögnhals! En halvtimme senare kom en spanjor som skulle dela rum med oss. Inte kuinde han kommunicera på ett fulldugligt sätt med honom inte, så det blev engelska. Han hade en dålig attityd som tenderade till bitchig. Jag beslutade mig för att lämna denna trista stad och lögnhals redan dagen därpå!
Turen gick mot Rimini på Italien norra östkust. Rimini är en mysig liten sommarstad. Här spenderade jag lite tiden innan jag tog bussen mot mitt huvudmål - San Marino!
San Marino är ett miniland på 61.2 km2 med runt 30 000 invånare! Det lilla landet ligger uppe på berget Monte Titano som tillhör bergskedjorna Apenninerna. Till skillnad ifrån Andorra som ju är en annan mikrostat som jag nyligen besökte så känns San Marino knappt som ett riktigt land. Det finns ingen tull till Italien och vips är man i ett annat land när man åkt upp för berget. En märklig känsla.
Kuriosa: San Marino är det enda landet i världen med fler bilar än människor.
De stora attraktionerna i landet är de tre vakttornen som finns kring huvudstaden.
Uno trivdes i San Marino.
Passagen mellan de olika vakttornen var mysig och luften var så ren och man kunde höra fåglar kvittra.
Jag for sedan tillbaka till Rimini.
.I väntan på vårt tåg till Florens tog vi en promenad till stranden.
Uppdatering ifrån Ukraina
Hejsan alla mina vänner!
Jag har inte bloggat på ett tag nu och sedan vi sist sågs har jag hunnit resa runt i norra Italien och besökt Bologna, Florens, Rimini, Pisa och lite andra småstäder. Dessutom har jag varit i det vackra, lilla minilandet San Marino och hängt på Malta ett par dagar. Nu sist var jag i Venedig innan jag tog flyget till Lviv i Ukraina där jag befinner mig just nu. Bilder och berättelser ifrån alla de platser jag har besökt kommer inom kort. Nu tänkte jag dock ge er lite utav mina tankar kring mina första timmar i Ukraina.
I Lviv hade jag lyckats få tag i en kille ifrån Couchsurfing som ska vara min värd under de dagarna som jag är i staden. Yura heter han. Yura hade varit vänlig nog att skicka en liten pedagogisk karta över hur jag skulle ta mig till busshållplatsen ifrån flygplatsen. Det skulle visa sig vara väldigt tacksamt. Ingen skylt eller annan information som indikerade var busshållplatsen skulle kunna finnas, fanns att hitta och man var tvungen att gå en liten bit för att kunna ta bussen.
Jag har inte bloggat på ett tag nu och sedan vi sist sågs har jag hunnit resa runt i norra Italien och besökt Bologna, Florens, Rimini, Pisa och lite andra småstäder. Dessutom har jag varit i det vackra, lilla minilandet San Marino och hängt på Malta ett par dagar. Nu sist var jag i Venedig innan jag tog flyget till Lviv i Ukraina där jag befinner mig just nu. Bilder och berättelser ifrån alla de platser jag har besökt kommer inom kort. Nu tänkte jag dock ge er lite utav mina tankar kring mina första timmar i Ukraina.
I Lviv hade jag lyckats få tag i en kille ifrån Couchsurfing som ska vara min värd under de dagarna som jag är i staden. Yura heter han. Yura hade varit vänlig nog att skicka en liten pedagogisk karta över hur jag skulle ta mig till busshållplatsen ifrån flygplatsen. Det skulle visa sig vara väldigt tacksamt. Ingen skylt eller annan information som indikerade var busshållplatsen skulle kunna finnas, fanns att hitta och man var tvungen att gå en liten bit för att kunna ta bussen.
Jag tryckte in mig bland folket på bussen och förstod inte riktigt hur betalningssystemet fungerar. Bredvid chauffören satt en man som visar sig ha hand om betalningen. En del valde att betala direkt och andra bara gick på bussen. Det är detta som gjorde mig aningen konfunderad. Mannen visade upp tre fingrar och jag förstod att det är 3 hryvnyas som jag skulle punga ut. Snabbt kalkylerade jag att det innebar att biljetten kostat mig runt 10 cent. Då insåg jag att de 20 euro jag tidigare tagit ut på flygplatsen varit på tok för mycket för de 2-3 dagarna som jag hade planerat att vistas i landet. Under bussresans gång så skickade folk pengar hela tiden fram till den ansvarige för pengarna och då förstod jag varför en del inte betalat direkt när de gick på bussen.
Genom fönstret såg jag stora betongkomplex passera förbi. Det var grått, mörkt och staden var vagt upplyst. Hade jag inte tidigare rest i Östeuropa hade denna vyn möjligen skrämt mg en aning. Fördomarna och den gnutta utav irrationell rädsla som en del skulle kunna känna vid denna synen hade jag blivit kvitt med tack vare mina föregående resor till till exempel Serbien och Rumänien.
När jag skulle fråga min medpassagerare var jag skulle hoppa av så var föga förvånande, språkförbistringen ett faktum. Med en simulering utav en tuta på ett tåg och en liten gest så förstod mannen dock vad jag menade och gestikulerade med tydliga rörelse för att jag skulle veta vart jag skulle ta vägen.
Efter jag kommit på den andra bussen hjälpte en kvinna mig att hoppa av på rätt ställe. Hon följde mig sedan hela vägen till min värds hus. Under tiden som vi gick pratar hon lite på ukrainska och jag på svenska. Vi förstod inte ett ord utav vad den andra sa, men vi hade det ganska trevligt ändå och skrattade lite tillsammans. Så kom så min värd Yura för at hämta upp mig. Bussresan hade tagit kanske runt 30-45 minuter och jag befinner mig nu i utkanten utav staden. Jag bor i en lägenhet som är en utav många i ett stort lägenhetskomplex som jag antar är sprunget ur den sovjetiska perioden.
Yura hyste in mig in till hans rum där han bjöd mig på en kopp te och sedan började vi att prata om min resa och kulturer i olika länder. Självklart så ställde jag frågor om vad han ansåg om den konflikten och det krig som pågår i östra Ukraina. Han berättade att folk här känner sig oroliga eftersom att man inte vet om vad som kommer hända härnäst. Han anser att regeringen borde söka militär hjälp ifrån resten av Europa och USA för att få stopp på konflikten. Så som det ser ut nu väntar folk bara på att se vad morgondagen för med sig. Enligt honom så råder det ett stort propgandakrig i östra Ukraina där all media, både tidningar och tv är starkt proryskt. Budskapet folket matas med där är att kriget har förorsakats utav nationalistiska proukrainska rörelser i västra Ukraina medan Putin endast velat försvara den ryska minoriteten i östra Ukraina. I östra Ukraina stödjer man Ryssland och vill tillhöra grannen i väst.
Kriget i östra Ukraina är dock inte det enda problemet som landet tacklas med. Priserna har ökat dramatiskt på livsmedel och valutan har devalverats kraftigt. Samtidigt så höjs inte lönerna och Yura berättade för mig att en genomsnittslön ligger på runt 50 euro i månaden.
Jag ställer en del frågor om mänskliga rättigheter också. Jag frågor om hur det kvinnornas situation ser ut och hur homosexuellas förhållanden är. Han svarar att kvinnor har samma rättigheter som män och att man i princip inte har några homosexuella - de är fler i väst. Jag tror hans svar tyder på en brist på medvetande...
Efter att vi samtalat ett tag går vi ut i köket där Yura föbereder en efterrätt till oss. Jag hälsar på hans föräldrar som gav ett intryck av att vara ganska barska och stillsamma. Ingen utav dom hälsade tillbaka när jag presenterade mig. Jag undrar vad de tycker om deras son intresse för andra kulturer och för att bjuda hem människor från andra länder.
I morgon ska jag ut och upptäcka staden.
Stay tuned!
Dags att gå vidare
Nu har det passerat en tid sedan Unos tragiska försvinnande och bortgång. Jag kände att jag nu var redo att gå vidare. Jag var redo att adoptera en ny pippi som skulle kunna ta Unos plats. Jag valde att ge honom namnet Uno.
Precis som den döda Uno så kommer Uno ifrån Kina. Uno växte upp tillsammans med en tiger som tog hand om honom efter att hans mamma och pappa blev uppätna av en apa. Tigern som tog hand om Uno började dock få problem med humöret och började nafsa honom i pälsen och viska att han snart skulle äta upp honom! Uno blev skräckslagen och ansökte om att få bli adopterad.
Så fick han komma i mina trygga armar!
Åhh, jag är så lycklig. Jag känner redan nu att vi kommer att bli de bästa utav vänner!
ÅHHHH NEJ!!!!
Det värsta har hänt!!! Uff jag vet inte ens hur jag ska kunna förklara det. Jag måste stilla mig. Det hände så att Uno var ute på sin dagliga promenad när han plötsligt blir bortrövad utav två stycken kidnappare som slänger honom i en gammal möglig tygpåse!!! Jag har senare pratat med Uno på telefon och då sa att han att det hade gått till på det sättet. Men jag hann bara prata med honom i någon minut innan kidnapparna ryckte luren ifrån honom och i bakgrunden kunde jag höra Uno tjuta! Det var så hemskt! De sa att de kom ifrån den ryska maffian och att de skulle använda Unos utmärkta luktsinne för att kunna röja minor ifrån ett gammalt krig! Men de fattar ju inte att Uno bara kan lukta sig till det som är intressant här i världen och han tycker inte alls om pang pang eller minor! De fattade inte det när jag sa det till dom och sa att de skulle kunna tänka sig att överlämna honom om jag gav dom 2 000 000 dollar!
Jag sa att jag inte hade så enorma summor och då blev arga och vildsintta och sa massa konstiga saker på ryska, troligen svärord. Sedan hör jag ett skott och Uno piper till och sen blir det tyst! De sa att de hade tagit kål på honom!
Detta var min reaktion på det som har hänt:
Va? Vad händer???!!
Lite minnesbilder ifån min tid med Uno.
Min kära vän. Han var alltid så snäll och gosig.
Uno och jag har varit på många äventyr tillsammans genom åren.
Här tröstar jag Uno efter att en kvinna som gått förbi på gatan kallat honom för "fulpippi".
Uno värmer sig i min mössa
Jennie var en kär vän till Uno.
Dom älskade att leka med varandra. Hur ska jag kunna förklara för henne nu om det fruktansvärda som har hänt?
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, hur ska jag någonsin komma över Unos bortgång?
Vila i frid Uno.
Restaurangbesök
Träffade Manelis som skulle visa sig vara lite besvärlig just denna dag.
Vi åt utsökta patatas bravas till bra pris. Picante, picante! Restaurangen heter Colibri och är en nyöpnad restaurang som ligger lite ovanför La rambla de Raval.
Comimos una patatas bravas exquísitas en un restaurante que justo han abierto que está un poco más hacia arriba desde Rambla de Raval. Se llama Colibri.
Quedé con la compañera de piso que tenía antes aqui en Barcelona en Cat bar! Uno de los mejores restaurantes vegetarianos/veganos en toda la ciudad!
Jag stämde träff med min gamla roommate på Catbar, en av de bästa och mysigaste veganska/vegetarianska restaurangerna i Barcelona!
mmmmm! Hamburguesas veganas y hummus!
Veganburgare och hummus!
True dat.
Jag for till Pappa Sven, den svenska restaurangen för att äta god mat tillsammans med Miriam och Denniss - de två vänner som jag har bott hos under min vistelse.
Fui al restaurante sueco "Pappa Sven" para comer bien con mis amigos con los que he vivido durante mi estancia en ciudad. ahh.. son tan majos!
Aquí estamos. También vinieron La Cynthia y La Amanda. Dos venezolanas que he llegado a conocer durante mi tiempo en ciudad.
Här är vi. Amanda och Cynthia två bruttor ifrån Venezuela som jag lärt känna, kom också för att äta med oss.
Andorra
Hej, hej alla mina barn!
Hola a todos mis niños!
Nu har jag varit i Andorra på utflykt!
He estado de excursión en Andorra!
Jag tog bussen ifrån Barna en tidig morgon, sov lite, och när jag vaknade var jag framme och fick se det här! Pyreneernas ståtliga prakt! Efter runt tre timmars bussfärd befann jag mig nu i ett främmande land!
En la madrugada cogí el autobús desde Barna y cuando llegé a Andorra me afronté con esta vista! La majestad de los pirineos es muy impactante.
Andorra la vella - Andorra den gamla heter huvudstaden. Staden är på grund av sitt gynnsamma skattesystem en extremt kommesiell stad fylld med butiker. Jag kan inte säga att jag gillar staden nämnvärt på grund av den anledning plus att den är ganska ful och karaktärslös. Hårda ord! Staden är dock värd att besöka tack vare att den är så vackert belägen.
La capital me parece un poco fea y además es súper comercial. Pero merece la pena ir, gracias al paisaje espectacular de los pirineos.
Som ni ser på bilden finns det delar av staden också som är ganska fina...
I
Amb els ulls tancats - con los ojos cerrados - with your eyes closed - med ögonen stängda - I Andorra är katalanska officellt språk och det mest talade språket. Man hör mycket spanska och en del franska på gatan med. Det finns en ganska stor minoritet av portugiser i landet, men de flesta lär sig katalanska och man hör således inte så mycket portugisiska på gatan.
El catalán es el idioma official en Andorra y es el idioma más hablado en el país. Sin embargo, se oye mucho castellano y francés por la calle también. También hay una minoria notable de portgueses en el país.
Mitt vandrarhem låg 4 km ifrån stadskärnan upp i bergen. Denna utsiketn hade jag ifrån mitt fönster!
La vista desde el albergue.
En främling bjöd mig på Habas a la catalan - en typisk katalansk maträtt. En kött- och grönsaksgryta.
Un desconocido me invitó a cenar con él. Comimos Habas a la catalana.
Dagen därpå tog jag linbanan upp till en bergstopp. Utsikten var fantastisk. Andorra verkar vara ett grymt land för att åka skidor. Det finns hur många pister som helst.
El día siguiente cogí el teleférico hasta la cima de una montaña. La vista fue espectacular. Se ve que Andorra es un buen sitio para esquiar... La red es muy amplia
Conocí a un tio extraño en el albergue que me acompañó a la montaña.
Jag lärde känna en märklig karl på vandrarhemmet som följde med mig till berget.
Jag blev så sugen på att åka skidor! Men som ni kan se på föregående bild så hade jag inte riktigt kläder som lämpade sig för skidåkning.
Tenía tantas ganas de esquiar! Pero, como pueden ver en la foto anterior, no llevaba la ropia adecuada...
Jag begav mig tillbaka till huvudstaden och gick på spa! Caldea som spat heter är det största i Europa.
Volví a la capital y fui a un spa. Se llama Caldea y es el spa más grande de Europa.
Oj.
Hej
Hola
Ljustterapi
Fototerapia
Uvljus
Luz uv
El edificio de Caldea
Spa ifrån utsidan.
Slutklämmen blir att jag rekomendera ett besök till Andorra. Framför allt om man gillar gå på spa, shoppa eller åka skidor.
Al final, sí que puedo recomendar un viaje a Andorra. Especialmente si te gusta esquiar, relajarte o hacer compras.
Dagens varning!
Sardinien del 2 - Utflykt till Bosa
Jag hade hyrt mopeden för två dagar och ville då passa på att göra ytterligare en utflykt med den. Så då hade jag bestämt mig för att åka till Bosa som ligger runt 5,5 mil härifrån. Inte skulle det kraftiga regnet som skulle hålla i sig hela dagen eller det faktum att jag inte hade tillräckligt mycket kläder med mig för att åka moped få stoppa mig. Jag begav mig iväg.
Detta blev resultatet utav den avvägningen. Jag frös så att jag skrek, bokstavligen talat. Regnet smattrade mig i ansiktet som glasskärvor.
Vägen slingrade sig längs med kusten. Det blåste kraftiga vindar.
När jag väl kom fram till Bosa letade genast reda på ett ställa där jag kunde värma mig. Jag beställde in varmt kaffe och te för att värma upp mig. Jag huttrade som en galning och var dygnsur. I baren stod en farmor som tyckte synd om mig. Hon hämtar då en torkfön så jag kan torka mina kläder! Vilken snäll gammal dam! Efter det går hon in i något litet rum och kommer sedan tillbaka med en hel kassa kläder som ger till mig! Ni vet känslan av att bli obekväm över en annan persons enorma generositet, den känslan överröste mig. Så otroligt snällt. Sedan satt jag och småpratade med den snälla mannen i baren och kände mig stolt över att förstå allt han sade trots att jag inte studerat italienska över huvud taget. Han förstod min blandning utav katalanska, italienska och spanska med.
Smala gränder i Bosa centrum.
Utsikt över staden ifrån il castello.
Imorgon far jag tillbaka till Barcelona. Det gör jag med ny kraft i lungorna.
Sardinien del 1 - delvis gästinlägg utav flickan Feli
Hi everyone out there!
Now I´m located on the beautiful island of Sardinia!
I arrived yesterday to a small village called Fertilia which is situated 5 km outside of Alghero.
I live in this hostel. Thee´s barely any people, it´s just me and a ducth girl staying here at the moment. You can really tell that it´s low season and it feels like we´ve got the entire island for ourselves.
When I arrived I went to the local restaurant to grab something eat. This country´s food is marvellous! The drink was a mix of mint and milk.
"Unity of the language" in Catalan. In Alghero there are some people that speak Catalan! It´s supercool! Some people are mixing it with Italian though and others have a huge Italian accent while speaking it. The majority though does´nt some to dominate the language completely which is a shame. Feels nice to be able to get a closer connection to the locals through speaking some Catalan though.
It gets confusing sometimes though, and sometimes I end up mixing Catalan, Spanish, Italian, English and Romanian.
It gets confusing sometimes though, and sometimes I end up mixing Catalan, Spanish, Italian, English and Romanian.
"Alghero for the Catalan countries"
The port of Alghero
The turquoise water is beautiful
I hired a scooter! Driving around with a scooter is essentially the best way to get around on an island! That´s my personal advice for the day!
Look how happy I am!
Hihihi
Back at the hostal I met this amiable young lady - Feli.
Feli: My time to speak a little about Axel! In the hostel he rushed in asking for the way to Cappo Caccia, and oh my, I wanted to go there! As you can see, without any helmet I jumped on the back of his scooter.
Feli: On the scooter Axel was shivering like a polar bear, so i borrowed him my warm and very fancy sleeves. The air seems blue, but the wind was really cold!
Feli: Gorgeous view, makes a human feel free as a bird
Feli: The water was rolling like thunder on to the rocks, flowing away slowly like many little waterfalls. It was breathtaking. The rocks were all grown over with rosemary which we squeezed out in our hands for the smell.
Feli: Thanks Axel, Thank you for giving me a ride to the Capo Caccia, you gave me an experience I will not forget, you are a joy to be around, truly.
Feli: Hmmm last time you hear from me, but do you see? Do you see it? Pure beauty..
Den magiska bönan
Uno var ute på sin morgonpromenad när han utomordentliga luktsinne lyckades näbba sig fram till denna konservburk som skulle visa sig innehålla en magisk böna!
Jag, Uno och mina kära syster Amy tog genast fram vattenkannan för att den magiska bönan skulle kunna få börja att gro!
Nu när jag och Uno är ute och reser är det Amys ansvar att se till att bönan växer genom hennes kärlek och en gnutta vatten. Hon har lovat att senare skicka mig en bild så att ni får se hur det har gått!
Fortsättning följer...
Continuará...
EDIT: Bönan ville aldrig gro. Jag blev djupt besviken.
EDIT: Bönan ville aldrig gro. Jag blev djupt besviken.
