Halcyon days

Solen sänkte sig över det böljande havet. En av de varma sommardagarna skiftade stämning och blev till en
av de varma sommarkvällarna. Detta skedde i en tid då spriten skapade det som den skulle skapa; magi. Han hade talat glatt och bekymmersfritt med de andra på festen. Flyktigt kallprat som var varmt. Blicken hade emellertid förflyttats frekvent mot honom. Det fanns ett dovt men ändå kraftfullt brus inom honom. Det störde honom lite - men han tyckte om det också. I natt skulle han dock inte få tänka de lidelsefulla tankar som han både älskade och hatade.
-
Han gick fram till honom och de gick i väg och satte sig vid vattenbrynet. De tittade tyst ut över det spegelblanka
havets frid innan de började att samtala. Tid passerade nu av ömsesidig respekt, god dialog och beundran inför varandra. Berusande känslor övergick nu till åtrå och innerlig tillgivenhet.
-
De kysstes ömt. Han tog ett stadigt grepp om hans skrev. Det gjorde han på ett hårdhänt men lekfullt och kärleksfullt sätt. Han tittade honom sen in i hans vackra kastanjebruna ögon och log. Hans käraste log tillbaka mot honom och de båda insåg att detta inte var en ordinär sexuell upplevelse. Detta var inte en ordinär upplevelse över huvud taget. De båda samtyckte om vad som skedde och njuter. Båda hade funnit njutning utan gräns, utan oro.
-
De började att djupkyssas. Intensivt slätade de av varandra mellan små, korta pauser av ett mörkt stönande ljud av välvilja och lust.
-
De stannade upp för ett ögonblick och vilade varandras läppar mot varandra.  Han pussade honom sedan på nästippen och vidare mot pannan - ömsint, kärleksfullt. Varje sekund blev nu längre och han önskade att de kunde vara ännu längre.
-
Han visste inte om han älskade den här människan. Men han visste att den här människan är vacker, att den här människan som stod framför honom den natten är god och strävar efter rättfärdiggörelse. Det berörde honom in på djupet och han fällde en tår. Han var lycklig och skickade en tacksamhetsbön till den som lyssnar.
-
De kramades hårt och tryckte sina kroppar tätt intill varandra. De började andas lugnt och smekte och masserade lugnt varandras hårbottnar. Han gick ner på honom. Med passion och inlevelse skulle han göra sitt bästa. Det finaste och och mest innerliga förtjänade han, hann han att tänka innan han började att suga av honom. Han såg att han njöt och att han mådde bra, riktigt bra utav det han gjorde. Han log åter igen innan han fortsatte tills han slutligen ejakulerat.
-
"Jag är nöjd nu" sa han. med andan i halsgropen efter att precis avslutat den tid i hans liv som skulle bli den viktigaste. "Men vill inte du...?" hann hans älskade att säga innan han avbröt honom med att fåordigt upprepa det han sagt: "Nej jag är nöjd". Han sa orden vänligt, men med en sådan övertygelse i rösten att båda förstod var de var positionerade i förhållande till varandra och de båda log åter igen på nytt.
-
De la sig ner på marken i varandras famnar och tittade upp mot stjärnhimmelen och filosoferade om livets stora frågor innan de somnade in.
-
Natten blev lång.

-

Så vem har skapat dem?

Äntligen. Den här dagen, den här tiden, har han väntat på. Landet kommer rensas ifrån avarterna, de missanpassade. Kvar i toppen kommer han stå tillsammans med sin innersta krets med resterande del av folket i nedåtgående riktning. Pyramidsamhället ska införas med tydligare linjer - gränser. Ordning och struktur skall råda. Arbeten som ej är samhällsnyttiga skall avskaffas. Tungt arbete väntar de kvarvarande. Tungt arbete ger mindre utrymme för egen tid, mindre utrymme för att tänka. Det är bra. Han skall tänka åt dem. Han skall visa dem den rättfärdiges väg. De ska få leva ett bekymmersfritt liv utan oväntade skeenden och tumult. Det skall göra dem lyckliga.