Prutning som spårar ur.

Emailkorrespondens gällande ett tvspel;

Jag: 100 kr?

Lisa: 150 kr?

Jag: 125?

Lisa: 150.

Jag: 125?

Lisa: 150 eller å blir det inget.

Jag: 130?

Lisa: 150! tänker inte ändra mig!

Jag: Är du säker?

Lisa: Ja?

Jag: Bra då kom vi ju överens, 130 kr. :) När kan du skicka spelet?

Lisa: men nej! det blir inget om du inte betalar 150 kr har jag ju sagt!

Jag: är du säker?

Lisa: ja det är jag

Jag: Nej men snälla... kan du inte ändra dig? För min skull? :)

Lisa: om de betyder så mycket för dig kan du väl bara lägga på en tjuga?

Jag: Jag har inte råd med det. Var nu lite hygglig!

Lísa: vad ska du med spelet till då?

Jag: spela! :)

Lisa: ja, men asså? om du bara ska betala 130 hur ska du då ha råd med frakten?

Jag: Jag har lagt undan 12 kr denna månaden särskilt till detta ändamål! :)

Lisa: Alltså hur gammal är du? :O

Jag: 78 år gammal. Hur gammal är du min unga sköna?

Lisa: om du är så gammal så borde du ha råd att betala 150 kr.

Jag: Man blir fattig på äldre dar, det kommer du också att inse. Pensionen är inte mycket att hurra för längre i dessa tider. Jag har bara precis tillräckligt för att betala 130 kr + frakt. Det är en sanning, jag lovar.

Lisa: ska du verkligen göra av med pengarna på ett spel?

Jag: Ja, detta spelet kommer i framtiden bli den dyrbaraste av alla mina ägodelar.

Lisa: men är de verkligen så smart? om du bara har 142 kr så ska du göra av med de?

Jag: Ja. Jag tycker det är värt det. Alla har rätt till en egen åsikt. Det läste jag i en bok här om dagen.

Lisa: om de betyder så mycket så låna en tjugo lapp av någon då!

Jag: Vem skall begära det av? 20 kr kan vara en stor summa för många människor.

Lisa: det tror jag knappast inte om dem står den nära. sätt dej på gatan och sjung lite så för du säkert ihop en tjuga :)

Jag: Jo det är sant! Tack för tipset jag skall försöka, återkommer inom kort efter att jag försökt.

Lisa: lycka till!

Jag: Det inte bra. Ingen ville ge mig pengar. Kan inte du ge mig tjugo kronor så att jag kan betala spelet för 150 kr?

Lisa: jag är hundra procent säker på att du inte testa

Jag: Va? vad är det du säger? Hur vågar du säga att jag är en lögnare! Det var inte snällt gjort. Jag är bara en gammal man med en särskild fetisch för Yoshispel.

Lisa: och kan ordet fetisch? kan du inte bara säga sanningen?

Jag: Jag är modern för min ålder, försöker hänga på det nya ungdomliga språket, vettu.

Lisa: väldigt modern för din ålder

Jag: Tack, det tar jag som en komplimang. Jag precis lärt mig att göra dom figurerna också smajlejs :)

Lisa: vad trevligt.

Jag: Har du ångrat dig? Jag vill ha spelet nu innan jag går på semester.

Lisa: när åker du på semester då?

Jag: Det gör jag nu i nästa vecka så du får se till att langa hit spelet innan dess. Vill du ha min adress? :) (smajley)

Lisa: vart ska du någonstans?

Jag: Mauritsius :)

Lisa: och hur hade du råd med de? när du säger att du får lite i inkomst?

Jag: Nej jag vann resan på lotto.

Lisa: Men alltså allvarligt jag är inte dum! snälla! berätta sanningen!

Jag: Åh förlåt.

Lisa: vem är du egentligen?

Jag: Jag vet inte. Vem är du?

Lisa: Men det här är inte kul? Hur gammal är du?

Jag: 78 år gammal. Hur gammal är du babe? :) (smayley)

Lisa: sluta

Jag: Förlåt.

Lisa: om du berättar sanningen, så kanske du får den för 130 kr

Jag: Kanske är en vagt formulerad mening.

Lisa: okej

Jag: Var god formulera om.

Lisa: 140?

Jag: hmm... 138?

Lisa: Alltså NEJ! din snåla jävel! betala 140 nu eller skit i allting!

Jag: 139?

Lisa: vad sa jag alldeles snyss`?

Jag: Men varför går det inte med 139? Snälla, babe.

Lisa: Sluta säga babe!!!


Analysera!

Många lider tyvärr utav en mentalitet som tyvärr alltför ofta är förödande för vårt samhälle; Något som många, nästan alla i ens närhet gör, legitimeras och anses vara harmlöst. Detta leder till att fler accepterar och legitimerar saker och ting utan reflektion.

Reflektion och analys behövs alltid. Kanske än mer i situationer där vedertagna regler gäller. Görs inte detta kommer en utveckling att fortskrida i en riktning som du inte påverkar.


Tal till en kär vän som tar studenten

Jag vill först tacka Karin och Olle för den goda maten. det var verkligen jättegott.

När Stina kom in i mitt liv hade jag precis slutat högstadiet.
För mig var Stina starten på något nytt bort från ett inte alltid vackert
liv. För låt oss erkänna, för de allra flesta människorna så är inte
högstadietiden en bra tid. Det var den inte för mig i alla fall,
många gånger. Jag kände mig ensam, jag var bög i en inte alltid så vänlig
miljö (förhållandet mellan mig och bror) o.s.v.

Men så tog högstadietiden slut och jag fick sommarjobb som kommunvärd i Båstad.
Där träffade jag Stina, och blev kär. Vi fann varandra direkt och efter andra dagen i
arbete tillsammans påtalade vi både att fan, det känns som att vi känt
varandra väldigt, länge.

Vi hade under bara dessa två dagarna diskuterat livets lyckor och olyckor
på ett mer djupsinnigt än vad många andra vänner gör på flera år - eller aldrig. Samtidigt ägnade vi oss åt mer lättsamma aktiviteter som att gå och bada eller ringa heta linjen liggandes i sopsäckar på stranden som ett par kioskmongos.

När jag träffade Stina kände jag mig förstådd och bekräftad på ett sätt som jag verkligen behövde just då. Jag var så glad över att
få vara Stinas vän att jag ifrågasatte ifall jag skulle kunna vara så lyckligt lottad att vänskapen skulle bli varaktig. Det låter som att det var en förälskelse och på ett sätt var det så.
Jag hade lärt känna en människa som har så många fina kvalitéer som jag beundrade så otroligt mycket. Jag ville inte förlora det.

Stina är inkluderande utan att tänka två gånger, det spelar ingen roll vem du är och vart du kommer ifrån och det är så jag också försöker att leva och det är så jäkla befriande!
Stina är en stark människa. Hon följer inte samhällets strikta normer över hur man skall bete sig, framförallt som kvinna. För ja, det är provocerande att vara en stark, självständig kvinna som går sin egen väg i det samhället vi lever i.
Man ska vara lite mer återhållsam som kvinna än vad Stina är enligt normen. Ursäkta uttrycket, men det är så jävla svårt att gå sin egen väg pch bryta upp mot normer, det gör Stina och det beundrar jag så mycket,

Stina är social och varmhjärtad.
Stina är tröstande och lugnande. 
Stina är provokativ och frispråkig.
Stina är Stina.
Och Stina är en väldigt vacker människa.

Jag hade inte behövt vara orolig; Vänskapen blev långvarig. Nu står jag här 4 år senare på hennes Student och det är jag så jävla tacksam för.

Fan, jag älskar dig,

Grattis till studenten bebis, nu är det Norge som gäller.

Skål allesammans!

* Texten har redigerats marginellt.


RSS 2.0