Del 10 - Liten resa i Östeuropa
Ursäkta upphållet! Ännu en gång har jag lämnat er läsare ute i skuggan och mörkret! Det som inte får ske har hänt. Jag ber om er förlåtelse.
Efter att jag varit i Niš så begav jag mig vidare mot Sofia som är huvudstaden i Bulgarien. Därifrån skulle jag sedan flyga hem till Barcelona. När jag väl anlänt till Sofia kändes det som att jag hade kommit till en liten småstad ute i ingenmans land. Det regnade och alla byggnader var kalla och gråa. Jag hade dock rätt i mina aningar om attgjort precis som i andra länder i Östeuropa, så man har satsat allt fokus på att göra centrum fint och bara precis i utkanten av centrum så får du en helt annan bild utav staden som ofta består mer utav betong och färgen grått.
Sammanlagt spenderade jag runt en och en halv dag i Sofia. Tyvärr gick nästan hela första dagen åt att kontakta olika taxibolag och gå till polisen. Varför då? Jo, jag blev nämligen av med min kamera! Antingen så jag blev jag av med den i en taxi eller på Mc Donalds tänkte jag. Så jag gjorde upp en lista på alla Mc Donalds i staden för att försöka komma till samma restaurang som jag tidigare besökt och jag ringde dessutom upp alla de större taxibolagen. Jag försökte även ta hjälp utav personalen på vandrarhemmet, men kvinnan som satt i receptionen var inte alls så behjälpsam. Hon suckade och rullade på ögonen. Jag var nog en väldigt krävande kund - jag hade nyss blivit av med min kamera och bad verkligen om hjälp på ett krävande sätt. Men det är inte fog till att vara otrevlig. Är det något jag blir irreterad och nästan förbannad över så är det människor som arbetar inom serviceyrken som inte är professionella och är otrevliga. Polisens bemötande var också en aning märkligt. "Jag vill göra en anmälan" sa jag, varpå jag fick det enkla och bestämda svaret "No!" "Vart kan jag göra det då?" frågade jag vidare. Då fick jag svaret "I don´t know".
Jag försökte förtränga min förlust så gott jag kunde för att kunna njuta utav Sofia och mina sista dagar på resande fot. Det lyckades jag faktiskt väldigt bra med. Det låter klyschigt, men jag tänker faktiskt varje gång något liknande händer att det finns verkligen inget jag kan göra åt det, så då har jag ju ingen anledning till att gräma mig. En kamera eller till exempel en mobil är materiella saker och det är helt befängt att vara ledsen eller nedstämd över det. Är man ändå det får man försöka inse det. Minnen är dock viktiga - och alla bilder var sparade.
Min förlust innebar att jag gick runt och fotade med min Nintendo 3ds som en är liten spelkonsol som har en inbyggd kamera. Jag hoppas att ni har förståelse för att bildkvaliten inte är av den högsta kalibern.
Här kommer bilderna!
Det fann poliser överallt i hela staden. Detta på grund utav att man haft en pågående demonstration alltsedan det nationella valet hölls i maj. En av anledningarna till missnöjet är att många, runt 20% utav de röstande, röstade på småpartier som inte nådde upp över den 4-procentsspärren som man även har i Bulgarien precis som i Sverige. Deras röster fick alltså ingen reel påverkan över vilka som styr landet. Dessutom gav man en ministerpost till en person som sägs ha haft kopplingar till den bulgariska maffian. En man jag talade med på gatan ansåg också att det fortfarande finns spår av den hårda kommunisttiden kvar i landet nuvarande politik.
Demonstrationerna var fredliga och alltsedan i maj så har det endast skett två gånger att demonstrationerna har varit våldsamma.
"Hej, hej!" säger jag i den här bilden. Den fina mössan köpte jag i Serbien.
Tydligen så är lejonet en symbol som används frekvent i Bulgarien.
Sofia är rikt på termalvatten men har dock inga allmänna badhus så som man har i Budapest. Byggnaden på bilden var dock ett badhus förr i tiden. Just nu så håller man på att restaurera det för att kunna öppna det i framtiden.
Thermalvatten för att dricka fanns det dock. Vattnet sägs vara väldigt nyttigt och bota alla möjliga slags åkommor. Hit kommer många sofiabor och fyller på sina flaskor var dag. Var en lite märklig känsla att testa att dricka varmt dricksvatten.
Alexander Nevskij-katedralen är tillägnat de ryska soldater som hjälpte Bulgarien befria sig ifrån det Ottomanska riket. Inuti så är det en av de vackraste kyrkorna som jag har besökt. Detta för att den var dunkel och sparsamt ornamenterad.
Runt om i hela Bulgarien så ringde man i klockor när man visste att man blivit befriad ifrån det Ottomanska riket och turkarna.
Staden har fått sin nuvarande namn ifrån denna kyrka som heter "Den heliga Sofias kyrka" och som är den äldsta kyrkan som finns i staden.
Nöjd med min fina resa begav jag mig hemåt mot Barcelona!
Bildgalleri
Jag har fått mängder av brev ifrån er läsare där ni vill att jag ska lägga upp fler bilder på mig. Det verkar som att ni läsare inte kan få nog av mitt tryne. Jag lyssnar ju på mina läsare. Så här kommer ett par fina idolbilder utav god kvalité. Håll till godo!
Ching, ching!
Del 9 - Liten resa i Östeuropa
Ifrån Timișoara tog jag mig med bil. Jag hade frågat i receptionen på vandrarhemmet om en buss. "Inga problem" svarade han och bokade allting åt mig. Dagen därpå blir jag upphämtad med en bil. Jag var lite bitter över det eftersom att en bussresa troligtvis skulle vara mer ekonomiskt. Det gjorde inte så mycket dock, det var spännande att åka bil med tre stycken andra män ifrån tre olika länder - Italien, Grekland och chuffören som var ifrån Serbien.
Chauffören skrämde mig lite. Han talade vänligt till mig men det fanns en nyans utav oberäknelighet i tonen. Han talade som en amerikansk skådespelare som spelar ryss och ska försöka prata med grov brytning i en actionfilm.
Chauffören hade en oberäknelig sida, visade det sig efter att jag frågat honom om han tror att Serbien kommer bli en del utav den Europeiska Unionen. Mannen blev då eld och lågor över ämnet. Det fanns ingen hejd på de olika historierna som han hade på lager om vilket fruktansvärt projekt unionen var. Han sökte på ett fult sätt frekvent stöd för sin åsikter utav greken genom att använda delaccept: "Am I right or am I right?". Till mig sade han "You are so young, but let me tell you this. Everything I´ve said is true". Varningstriangeln inuti mig började blinka efter hans metoder att få fram sitt budskap. Hans trovärdighet hade gått i stöpet. Kanske ännu läskigare var det hur greken frenetiskt svarade "Yes, yes, yes, that is true" så fort chauffören sökte efter medhåll.
Chauffören skrämde mig lite. Han talade vänligt till mig men det fanns en nyans utav oberäknelighet i tonen. Han talade som en amerikansk skådespelare som spelar ryss och ska försöka prata med grov brytning i en actionfilm.
Chauffören hade en oberäknelig sida, visade det sig efter att jag frågat honom om han tror att Serbien kommer bli en del utav den Europeiska Unionen. Mannen blev då eld och lågor över ämnet. Det fanns ingen hejd på de olika historierna som han hade på lager om vilket fruktansvärt projekt unionen var. Han sökte på ett fult sätt frekvent stöd för sin åsikter utav greken genom att använda delaccept: "Am I right or am I right?". Till mig sade han "You are so young, but let me tell you this. Everything I´ve said is true". Varningstriangeln inuti mig började blinka efter hans metoder att få fram sitt budskap. Hans trovärdighet hade gått i stöpet. Kanske ännu läskigare var det hur greken frenetiskt svarade "Yes, yes, yes, that is true" så fort chauffören sökte efter medhåll.
Vi anlände efter ett par timmar, till Belgrad där jag skulle byta buss för att ta mig till Niš - Serbiens tredje största stad som ligger mer söderut och närmare Sofia i Bulgarien. Jag ska nämligen flyga tillbaka till Barcelona ifrån Sofia. Därför valde jag denna resrutten.
Gamla turistbussar ifrån Danmark finns nu i Serbien.
Mitt vandrarhem.
Niš
Inuti denna kyrka kunde man finna ett torn byggt delvis utav kranier ifrån serber.
När Ottomanska riket erövrade området byggde de detta torn med huvuden ifrån de som de dräpt.
Jag besökte det koncentrationsläger som fanns i staden - "Crveni krst", som betyder "Röda korset"
Som skylten visar, så var detta tidigare ett vaktrum.
1942 lyckades ett par fångar att fly. Det var första gången som någon någonsin hade lyckats fly ifrån ett koncentrationsläger. Efter att ett par personer senare också lyckats fly byggde man upp muren som ni ser på bilden och ett nytt vakttorn.
Innan nazisterna flydda platsen så avrättade man de sista fångarna här för att ingen skulle få reda på vad som skett.
Runt 30.000 personer kom till det här koncentrationslägret. En del skickades vidare till Auschwitz medan andra avrättades på en plats soom ligger runt en mil ifrån lägret.
Niš motsvarighet till de bohemiska kvarteren i Belgrad.
Runt tio kronor kostade denna pizzabiten! Mumsigt!
Den här serbiska schnitzeln är mättande vill jag lova.
Det beror på att inuti rullen finns mängder med ost och smält smör.
På restaurangen blev jag bjuden på efterrätt utav en snäll dam som satt vid ett bord bredvid mig. Vad snällt! Man blir glad av snälla människor.
På vägen hem såg jag att det var fullmåne. Vilken tur att jag lämnat Rumänien och blodsugarnas land!
Draculas land - Del 2
Axel fortsätter på sin färd genom Rumänien, ett land där det råder en förbannelse över befolkningen. Klicka på länken för att komma till videoklippet där får reda på hur allt ligger till.
Del 8 - Liten resa i Östeuropa
Efter jag varit i Budapest med familjen begav jag mig med tåg mot Timișoara i norra Rumänien. Timișoara är en liten universitetstad på runt 300.000 invånare. Den lilla staden har spelat en stor historisk roll, då det var protesterna i denna stad i december 1989 som ledde till den rumänska revolutionen och den kommunistiska regimens fall.
Sent på kvällen anlände jag till mitt vandrarhem. Jag blev väl mottagen av Raul som äger vandrarhemmet. Jag hade läst så många recensioner utav vandrarhemmet där hans gästvänlighet verkligen betonats. Nu kan jag förstå varför. Det känns som att jag är en del av detta hemmet. Tyvärr så trivs jag inte alltid jättebra med mina temporära familjemedlemmar dock. Det finns en tysk kille som är dramatisk, manipulativ och smått galen. I går pressade han stackars Raul om att få tillbaka en del av sina pengar då han skulle åka tidigare än planerat. Här bor även en mamma och ett barn som hon ibland tar hand om. Jag vet inte mycket om hur barn reagerar efter trauman men jag anar att det är som han gör. Han är hyperaktiv, skrikig, pratar mycket med sig själv och söker uppmärksamhet i alla.
Här bor jag.
Jag har aldrig bott på ett vandrarhem med en så familjär stämning. Vi spelar tv-spel tillsammans, tittar på film och Raul bjuder på hans mammas rumänska bakelser och hans familjs hemgjorda palinkă - en typ av sprit som är vanlig på Balkanhalvön. I går försökte han i flera timmar dessutom hjälpa mig med min dator! I dag så gjorde han upp en resplan för mina sista dagar på resande fot. Han är en riktig guldkille.
Jag har aldrig bott på ett vandrarhem med en så familjär stämning. Vi spelar tv-spel tillsammans, tittar på film och Raul bjuder på hans mammas rumänska bakelser och hans familjs hemgjorda palinkă - en typ av sprit som är vanlig på Balkanhalvön. I går försökte han i flera timmar dessutom hjälpa mig med min dator! I dag så gjorde han upp en resplan för mina sista dagar på resande fot. Han är en riktig guldkille.
På denna gata startade den rumänska revolutionen
Dacia är Rumäniens egna bilmärke.
"Casa Bucinii" hette den trevliga restaurangen jag blivit tipsad om - "Mor/farföräldrarnas hus"
Jag såg många stiliga pojkar i dag!
Jag hade blivit tipsad utav två oberoende källor om att besöka Museet för revolutionen. Museet var fallfärdigt och inte underhållet väl. En läskig gubbe visade mig runt lite och lät mig se en film om revolutionen. "Ett historiemuseum för 7 dagars historia" upprepade han flera gånger. Det verkade som att han tyckte det var lite besynnerligt.
Lika grått som den här väggen är, var livet innan revolutionen, under diktaturen, tyckte den gamle mannen.
Del 7 - Liten resa i Östeuropa
Här kommer det fler bilder ifrån tiden i Budapest med familjen.
Man anordnader en matkonferens på vårt hotell under vår vistelse. Lite bondetema var det som gällde tydligen då denna mojäng stod uppställd vid entrén.
Jag skulle själv aldrg komma på idén att åka turistbussar så det var en ny erfarenhet.
Det fanns audioguide på svenska - vilken lycka!
Jag, Patrik och bebben gick ner under jorden där det fanns en labyrint!
Guidningen inkluderade en båttur.
Jag åt langos!
På kvällen gick jag och Patrik ut och festade. Vi gick först till ett ställe som jag hade bsökt förra gången jag var i Budapest. "Instant" heter det och kan varmt rekomenderas. Ett riktigt coolt, psykdeliskt inrett ställe med massor av olika "chillrum", dansgolv, barer och olika slags människor.
Denna bar var även en antikvitetsaffär. Allt man såg i baren kunde man köpa.
Del 6 - Liten resa i Östeuropa
Jag anlände till Budapest för ett par dagar sedan för att möta upp med delar utav familjen för att fira moderns 50-årsdag.
Innan de andra anlände till hotellet där vi skulle bo, hann jag ta mig en titt inuti den vackra parlamentsbyggnaden. Inuti var den tyvärr "inget att han hänga i julgranen" dock.
Vi bodde i stadsdelen Buda precis vid floden på dettta berömda hotell som heter Gellért. Hotellet har sin egen SPA-avdelning med termalbad och massage - en av de mest kända SPA-anläggningarna i hela Budapest.
Pyret var med på resan, som är en del av familjen sedan ett antal år tillbaka.
Vårt hotell.
"Hm... var är vi nu någonstans?"
Vi gick på marknad.
Senare på dagen så badade vi.
Vi åt god mat.
Fortsättning följer...
Del 5 - Liten resa i Östeuropa
Denna dag steg jag upp tidigt för att ta mig med en lokal buss mot slottet Bran - slottet som inspirerat till den världskända romanen Dracula utav den irländska författaren Bram Stoker.
På väg mot busstationen mötte jag lite vildhundar.
Inte ens Vlad Țepeș (som jag tidigare skrivit om) som Dracula är baserad på, har någon större anknytning till slottet. Det kan ha varit så att han gjorde ett litet stopp vid slottet vid en tidpunkt, men han bodde aldrig här. Man kan dock förstå varför Stoker valde det här slottet till sin roman. Slottet är ju som tagit ur en skräcksaga.
Slottet byggdes 1382 utav saxarna.
Mellan 1920-1947 så var det sommarhus för den kungliga familjen.
Efter kommunisttiden återgick palatset till kungafamiljen som beslutade 2009 att öppna slottet så att det kunde vara öppet för allmänheten.
Slottet var inte så intressant inuti utan mer vackert på utsidan.
En utställlning som dock var intressant, var den om tortyr.
Bilden illusterar hur man hängde kättare och homosexuella upp och ner så att allt blod skulle rinna ner till huvudet för att man sedan skulle kunna vara vid medvetande så länge som möjligt medan man sågade itu kroppen.
Denna sågen använde man.
Den här masken satte man på en dömd brottsling som sedan fick bära den offentligt för att alla skulle veta vad den hade gjort.
Mycket tingeltangel såldes utanför slottet.
Efter jag varit i Bran hopppade jag av i nästa lilla samhälle som heter Râșnov. Uppe på slottet ser ni utflyktens mål - ytterligare ett slott.
På väg upp mot slottet irrade jag runt i skogen i några minuter. Jag blev betänksam för en stund då, Rumänien har nämligen Europas största population av brunbjörnar!
"Morr, morr"
Det fanns inte mycet turister på den här fina platsen.
Jag testade att skjuta med pilbåge.
Jag begav mig sedan åter igen mot Brașov för att ta mitt bagage på vandrarhemmet.
Sedan, på kvällen begav jag mig emot Budapest i Ungern där jag skulle möta upp med familjen. En fjorton timmars tågresa väntade...
Innan jag till slut anlände.
Fortsättning följer.
Del 4 - Liten resa i Östeuropa
Jag beslutade att ta tåget till Brașov ifrån București. Jag ville ju se Castelul Bran som sägs ha varit inspirationskälla till den berömda karaktären Dracula. Sedan verkade Brașov vara en fin liten stad.
Det tog ett tag innan jag kom till den här sängen på vandrarhemmet. Jag hade nämligen bokat vandrarhem på ett annat ställe. När jag anlände till det första vandrarhemmet var det mörkt och låst. Den snälla taxichauffören körde mig då hit.
Hela vår konversation skedde på rumänska! Väldigt häftig känsla. Det kändes som
Hela vår konversation skedde på rumänska! Väldigt häftig känsla. Det kändes som
att jag fick använda vartenda litet ord jag kunde utav min vokabulär i det rumänska språket. Det var en utmaning. Att förstå vad han sa var dock inga problem alls.
Mitt vandrarhem.
Till höger i bild ser ni berget Tâmpa som jag besteg!
Jag började min rundtur med att bestiga Tâmpa, berget där man kan blicka ut över stadkärnan med Hollywoodskylt och flagga brevid sig.
Det tog runt en och en halv timme att komma upp till toppen med snabbt gångtempo. Denna utsikt gjorde dock att det var värt det. Jag var rofylld när jag stod och betraktade staden ifrån ovan.
Stadens huvudtorg och "Den svarta kyrkan" i bild.
Brașov har sin egna Hollwoodinspirerade skylt.
Längst uppe på toppen svajade Rumäniens flagga.
Jag begav mig sedan nedåt mot staden igen för att besöka den gamla stadskärnan.
Huvudgatan.
"Hej, hej!" säger pojken i bilden.
En flicka stod tålmodigt men besvärat och väntade på att kunderna skulle komma till henne.
"Den svarta kyrkan" - Biserica Neagră
Biserica Neagră
I fjärran ser man stadens citadell!
En synagoga.
Citadellet.
Minnesmärke över revolutionen 1989.
Del 3 - Liten resa i Östeuropa
Denna dag skulle jag på guidad tur utav staden. Jag var som vanligt ute i sista sekunden, men hann ändå fota denna makalöst fina graffittväggen innan jag insåg att jag var tvungen att slänga mig i en taxi för att hinna i tid till mötesplatsen där turen skulle börja.
Den guidade turen började här på Bulevardul Unirii uppbyggd under kommunisttiden av diktatorn Ceaușescu framför Parlamenspalatset som han lät bygga, som under den perioden kallades för Folkets hus. Parlamentshuset är världens andra största administrativa byggnad efter Pentagon i USA, detta eftersom att Ceaușescu inte visste om att Pentagon var större. Efter att han fått reda på att boulevarden Champs-Élysées i Paris var den bredaste i Europa valde han att bygga sin egna boulevard en meter bredare. Innan byggarbetet inför boulevarden och palatset påbörjades förstördes stora delar av det historiska Bukarest, bland annat en mängd kyrkor och 30.000 bostadshus. Guiden berättade att hans mormor tidigare levde i det området men var tvungena att flytta.
Guiden berättade även att under byggnaden finns ett omfattande tunnelsystem, vilket bland annat inkluderar en flyktväg för diktatorn genom att ansluta till tunnelbanan. Ingen vet dock hur omfattande det här tunnelsystemet är då det är en statshemlighet som endast säkerhetstjänsten har information om. Man kan säga att palatset är lite som ett isberg på det sättet. Det går rykten om att det finns tunnlar som går ut till alla delar ut av hela Rumänien, men det är ingen som vet, vilket har lett till att en hel del teorier växt fram.
Efter kommunismens fall i landet ville många politiker riva palatset som knappt ens varit använt då det precis höll på att färdigställas när diktaturen föll. Det kostade dock för mycket att riva det och nu så har man ändrat uppfattning.
Det är ironiskt att en kommunistisk man med en ideologi som föraktar lyx och som avskaffade monarkin byggde detta palats och levde i lyx medan många levde på svältgränsen i landet.
Efter kommunismens fall i landet ville många politiker riva palatset som knappt ens varit använt då det precis höll på att färdigställas när diktaturen föll. Det kostade dock för mycket att riva det och nu så har man ändrat uppfattning.
Det är ironiskt att en kommunistisk man med en ideologi som föraktar lyx och som avskaffade monarkin byggde detta palats och levde i lyx medan många levde på svältgränsen i landet.
Vår snälla guide Mihai.
Detta är ett monument av Vlad Țepeș som med tiden blev ökänd för sina grymma bestraffningsmetoder. Han dömde folk att hudflås, kokas, halshuggas, bländas, strypas, hängas, brännas, rostas, hackas, styckas, strimlas, uppspikas, levande begravas, knivhuggas, bli tvingade att äta upp sina egna kroppsdelar och så vidare. Han tyckte också om att hugga av näsor, öron, genitalier och lemmar och sedan låta andra dömda äta upp dessa. Hans favoritstraff var dock att spetsa folk på pålar, varför han kom att kallas Vlad Pålspetsaren. Detta skulle göras på ett sätt så att inga vitala organ skadades så att personen skulle lida så länge som möjligt innan den dog. Det finns uppgifter om att en del personer har överlevt i en vecka innan de dog efter att de blivit utsatta för denna tortyr.
Vlad Țepeș kropp har aldrig blivit funnen vilket lett till olika teorier om vad som hände honom när han dog.
Många kyrkor flyttades (6 stycken) under kommunisttiden för att gömmas bakom bostadshus. Detta eftersom att de var "symbolisk förorening". När man inte kunde se kyrkorna ifrån gatan hade man förhoppningen om att folket skulle glömma bort kyrkorna och religionen.
Denna staty restes förra året och har blivit utnämnd till den fulaste statyn i hela Bukarest.
Innan andra världskriget var Moldavien en del av Rumänien. Men efter Sovjets fall bildades en egen nation. Just nu är det en het politisk fråga i Rumänien om att man vill ha tillbaka Moldavien som en del av Rumänien.
Rumäniens allra första skyskrapa.
Stor kontrast mellan byggnaden och affären.
På byggnade finns fortfarande skotthål kvar ifrån revolutionen 1989.
Var stubbe symboliserar en fallen människa som dog under revolutionen.
Det fanns ett monument med namn över alla de som dog under revolutionen.
"Hej, hej!"
Efter den guidade turen begav jag mig emot Parlamentspalatset för att gå på guidad tur inuti i byggnaden. Men innan dess åt jag härlig bönsoppa - serverad i en brödlimpa!
Inuti byggnaden så gav guiden mest bara information om hur överdådigt byggd och inredd palatset var, vilket var tjatigt och tråkigt. Mängder av information så som att byggnaden är 240 meter bred, 270 meter lång, och reser sig 86 meter över och 92 meter ner under gatunivå är imponerande men blir tröttsamt om det är det enda som talas om.
Jag tog sedan en taxi hem med denna galna kille som ville att jag skulle ta foto på honom. Trevlig till en början. Men det är ganska otrevligt att lura folk på pengar, vilket han gjorde. Så helhetsintrycket av pojken är att han är en hynda. Vov.
Pim Pam Burger
Foto: Moa Hedman
Pim Pam burger är ett bra hamburgerställe i Barcelona som ligger i det mysiga området Born. Priserna är resonliga och det finns vegetariska alternativ.
Foto: Moa Hedman
Jag var där med Moa, hennes nya rumskamrat Rebecka och en brud som heter Josefin.
Foto: Moa Hedman
Foto: Moa Hedman
Stora saftiga burgare!
Foto: Moa Hedman
Rikligt med pommes frites!
------------------------
Adress: Sabateret 4, 08003, Barcelona
Telefonnummer: 933152093
Hemsida: http://www.pimpamburger.com/
Välkommen till en ny dag!
Jag hälsar dig välkomna till en ny dag. Ta vara på dagen och unna dig att göra något som du tycker om i dag, om så bara för en liten stund.
Halloween
I torsdags var det Halloween! En otroligt trevlig dag som började med att vi gick ut för att köpa lite kläder och attiraljer.
Denna dag så firade man också La Castanyada som är en katalansk tradition. Man äter kastanjer helt enkelt. Ofta köper man sina kastanjer utav försäljare på gatan som rullar in dem i tidningspapper.
Innan jag, Moa och Rebecka begav oss ut i nattlivet så var det fest hemma hos mig med familjen. - Alltså mina rumskamrater Cindy, Denniss, Stefania, Jan Paul (bebben) plus Denniss flickvän Miriam, hennes kusin och pojkvän.
Under hela dagen hade vi förberett pyntet. De små bakelserna till vänster i bild är även de typiska för dagen och heter "Panellets" och innehåller mycket mandelmassa.
Stefania hade spökat ut sig riktigt ordentligt.
Jag älskar verkligen Moas utstyrsel som Frida Kahlo, så vackert. Jag själv klädde ut mig till en miserabel, psykopatisk clown.
Miríam var fin i sin spöksminkning.
Hela familjen spök!
"Buuuu" sa maten.
Vi drog sedan ut på en barrunda innan vi skulle på klubb. På "La Chapelle" fann vi karaktärer ifrån Rödluvan. Den baren är för övrigt en gaybar som jag kan rekomendera. Den är inredd just som ett "chapelle" - kapell.
Dracula hälsade oss välkomna in på Diedrich.
Vi besökta La boîte, men lämnade kort därefter eftersom att Moa och Rebecka inte tyckte om musiken.
Rebecka begav sig hemåt och jag och Moa begav oss mot Arena. Det kostade 12 euro per person för inträde. När mannen i kassan frågade om vi hade stämplar sa jag dystert nej. Då lät han oss snabbt och smidigt komma in gratis! Jag vet inte varför, men jag antar att han tyckte om våra utklädnader.
Vi hade så grymt kul den här kvällen! Jag skrämde ett flertal personer och många berömde Moa för hennes fina utstyrsel!
Draculas land
Vad har hänt med Axel egentligen? Ledtrådar för att lösa gåtan kanske finns i videon nedan:
Del 2 - Liten resa i Östeuropa
Jag couchsurfade två dagar hemma hos en kille som hette Danu. När jag kom dit så var där redan två stycken couchsurfare som sov där och dagen därpå som dock lämnade dagen därpå. Följande dag kom det ett par fransmän. Danu var inte särskilt mycket hemma, inte de andra heller. Så när jag väl var hemma så kändes det lite som om det vore min egna lägenhet.
Det bodde en fransk tjej i lägenheten också. Hon hade satt upp lappar runt om i hela lägenheten för att lära sig rumänska. Det visade sig vara användbart för mig också.
Inte undra på att jag var lite nervös när jag gick in i detta lilla skyffe mitt i natten och couchsurfade för första gången. Jag hade inget fog till att vara rädd dock. Dinu var väldigt trevlig och lättsam och lägenheten fin.
Ingången till lägenheten.
Jag var så glad över att förstå skyltarna med reklam att jag tog foto på dem. Denna öl är ifrån Rumänien.
Ett monument till minne av de amerikaner som dog under andra världskriget.
Detta konserthus som heter Ateneul Român var önskat utav bukarestborna själva. Staten sa att det inte fanns pengar till att bygga den och då startade man istället upp ett lotteri för att kunna finansiera bygget. Sloganen "Ge en leu (rumänska valutan) för Ateneul" lever fortfarande kvar.
Bukarestborna är väldigt stolta över sin konserthall. Med den så kunde de bli placerade på kartan och känna att de var en del av västvärlden, något som man strävat efter länge. På den guidade turen som jag gick på dagen därpå berättade guiden Mihai skämtsamt om att man gärna vill kalla sig ett sydösteuropeiskt land i stället för östland eller balkanland.
Den rumänska valutan heter lei och Rumänien är ett av de tre länderna som använder plast som material i stället för papper. Detta gör de mer slittåliga berättade guiden "och så kan man muta någon på gatan i regn" tillade han skämtsamt.
Det finns en hel del stiliga karlar i detta land.
Detta är revolutionstorget där revolutionen skedde i december månad 1989 då diktatorn Ceaușescu höll sitt berömda tal på en balkong ut mot torget.
Revolutionsprocessen startade i och med protester restes i staden Timișoara i norra delen av landet där över hundra civila skjöts ihjäl av säkerhetstjänsten Securitate. Händelsen försöktes tysta ner och ingenting skrevs om det i tidningar då det rådde en total censur. Men genom att lyssna olagligt på internationell radio så som "The voice of America" kunde folket i Bukarest ändå få reda vad som hade skett i Timișoara. Ceaușescu skulle hålla ett tal på torget för att lugna folkmassan och stärka sin auktoritet och legitimitet. Folk började då att skrika, smälla smällare och presidenten förökte lugna folkmassorna med löften om lönehöjdnader. Totalt sett pågick revolutionen under cirka en veckas tid. 22 december stormades centralkommitéens byggnad med syfte att avsätta Ceaușescu. Ceaușescu tvingas ut på hustaket på byggnaden och flydde med helikopter därifrån. Militären som hade ställt sig på folkets sida skuggar helikoptern, tillfångatar Ceaușescu och hans fru och sedan blir de dömda till döden i en regisserad, summarisk rättegång som bara vara någon timme.
En stor kontrast mellan det moderna och traditionella.
Jag köpte naturtvål på en marknad.
Jag trodde gubben satt och sov men han satt och knappade på sin mobil.
Rumänerna är stolta över sitt arv ifrån romarna. Denna staty av Romulus och Remus kan kan finna många delar av landet.
Jag förstår vad det står!
"Den äldsta kyrkan i Bukarest" om man bortser från att detta är den tredje modellen av kyrkan som kanske inte riktigt liknade den första...
Jag drack vatten som kom ifrån Karpaterna i Transylvanien!
Jag åt den traditionella maträtten mămăligă som består av polenta, ost och gräddfil.
Grymt gott var det!
Villafranca del Panadés - Utflykt
Jag kände att jag ville ut lite ifrån Barcelona för ett uppleva en lite lugnare plats och se en ny del utav Katalonien. Jag lyckades övertala Moa om att vi skulle bege oss mot Villafranca del Panadés som hon själv några dagar tidigare tipsat om. Området Panadés är känd för sina viner och sin Cava*. Villafranca del Panadés är huvudorten i området och det var dit som vi begav oss.
Vi vandrade först runt i den vackra lilla staden.
Min kamera var sönder när jag vi var på utflykt - därav de suddiga strecken i bilden.
Fina Mois.
Moa berättade för mig att man blev stärkt av att dricka vattnet ur denna kran.
Fin skylt. "Vilafranca... ett samhälle som aspirerar att vara fritt och veta vart det ska, och som fortsätter känna sig solidariskt"
Vi mötte kungligheter i staden.
Vi besökte turistinformationen för att få tips om något ställe där man kunde prova vin och se hur vintillverkningen går till. De flesta "bodegas" fanns utanför staden. Ett par "bodegas" fanns dock i staden men vi var lite sent ute. Den snälla kvinnan på turistinformationen ringde dock till dem för att dubbelkolla. Mannen i luren berättade att han kunde ge oss en liten snabb rundvisning trots att den sista visningen redan hade varit.
Foto: Moa Hedman
Xavier var vår snälla guide som passionerat berättade om sitt familjeföretag "Pinord" och dess viner. Den stora stoltheten är vinet till vänster i bild som är det allra första "Vino de aguja" som tillverkades i Spanien.
Foto: Moa Hedman
"Vino de aguja" är ett slags mousserande vin där kolsyran inte är tillsatt i efterhand, utav den tillkommer utav en naturlig process där kallt vatten strömmar in i tankarna som ni ser ovan i bild. Namnet "aguja" kommer ifrån ordet "bruja" som betyder häxa. Detta eftersom att man tyckte drycken var lite magisk då den kom ut på marknaden, med sina små kittlande bubblor.
Foto: Moa Hedman
Detta "paradvin" var också både det godaste och det billigaste. Vilken tur för mig och Moa! Vi köpte med oss hem en flarra.
Foto: Moa Hedman
Xavier som guidades oss runt gillade norra Skandinavien och ville gärna komma och hälsa på Moa om han en dag begav sig till Norrland.
Han berättade även att om vi ville köpa mer vin så skulle vi kontakta honom så kunde hans lastbilschaufförer köra hem det åt oss för en billigare peng än för vad som säljs i affärerna. Det var en ytterst vänlig människa och det är det som jag tror att Moa och jag tar med oss som det starkaste minnet ifrån vår lilla utflykt.
Han berättade även att om vi ville köpa mer vin så skulle vi kontakta honom så kunde hans lastbilschaufförer köra hem det åt oss för en billigare peng än för vad som säljs i affärerna. Det var en ytterst vänlig människa och det är det som jag tror att Moa och jag tar med oss som det starkaste minnet ifrån vår lilla utflykt.
Foto: Moa Hedman
"Höhö, det var ju gott."
Vi avslutade den fina dagen med att äta på ett riktigt dåligt matställe. Slutet gott, allting gott.
-----------------------------------------
*Cava är ett vin som liknar Champange och tillverkas endast i Katalonien.
Bodegans hemsida: http://www.pinord.es/
TV-tips
Bild: Moa Hedman
Jag tänkte tipsa om två stycken program på svensk tv som jag tycker ni borde titta på.
En av dem är "Så mycket bättre" som går på kanalen Tv4 klockan åtta på lördagar. Ett grymt bra musikprogram med nytolkningar på olika artisters låtar. De som medverkar i årets säsong är Agnes Carlsson, Ebbot Lundberg, Ken Ring, Ulf Dageby, Lill Lindström, Bo Sundström och Titiyo Jah. Två avsnitt har hittills sänt och än så länge så är Agnes bäst.
Det andra programmet som jag vill tipsa om den svensk-danska kriminalserien Bron. Just nu sänds andra säsongen på SVT 1 klockan 21.00 på söndagar. Första säsongen blev hyllad internationellt och har sålts till mängder av olika länder runt om i världen. Det har gjorts en amerikansk version kallad "The bridge" som utspelar sig på gränsen mellan USA och Mexiko som redan har sänts på amerikansk tv och serien har sålts till bland annat BBC.
Den största behållningen i serien är samspelet mellan den svenska kommisarien Saga Norén som har svårigheter att förstå sociala koder och den danska kommisarien som är en känslig familjefar. Serien är dessutom otroligt snyggt filmad.
Andra bestående inslag i tvtablån som alltid är bra: Agenda, Debatt, Kobra, Uppdrag granskning och Min sanning. - alla sänds på SVT och finns att se i hela världen genom SVT:s streamingfunktion SVT play.
Krypton - Kungligt tema
Jag och Moa var på en "Kryptonfest" förra söndagen - en utklädnadsfest som hålls varje månad med underbara människor.
Moa hade klätt ut sig till skogsdrottning. Här poserar hon med en söt pojke.
Moas favorit bland kryptonerna! Det blev ett kärt återseende.
Vi träffade en jättesnäll kille ifrån Venezuela.
Jag var utklädd till "Hertigen av skogen".
Många utav Europas kungligheter var på plats denna afton.
Dag 1 - Liten resa i Östeuropa
Nu befinner jag mig i Bukarest, Rumänien.
Jag ska berätta för er om gårdagen. Under dagen så var jag väldigt nervös utav någon anledning. Jag hade kanske inte förberett mig mentalt for att resa, eller så var det för att jag för första gången skulle couchsurfa.
Under dagen packade jag och sa hej då till käre Mois som kom på besök.
Planet gick 21.45 och i och med att Rumänien har en annan tidszon så anlände jag så sent som klockan 1.45. Efter det fick jag vänta länge och väl på bussen in till staden. Jag slog följe med två stycken australiensare som skulle åt samma håll. När vi sedan skiljdes åt så var det lite läskigt. Alla vidriga fördomar kom upp till ytan antar jag och jag var ganska så rädd där jag gick ensam, på dunkla gator med ytterst lite belysning. Vägen som var indikerad på min karta var dessutom avstängd på grund av vägarbete. Jag såg en man som satt och vaktade bygget. Antagligen for att obehöriga inte skall komma om natten och tjyva. Han började hojta något oförståeligt på rumänska och jag svarade tillbaka: Nu inţeleg rumâneşte - Jag förstår inte rumänska. Men fick sedan fick jag fram Gara de nord - tågstation, vilket var ett riktmärke som jag utgick ifrån. Han lät mig passera så vänligt och jag tackade och bugade. Det fanns ingen anledning till att vara smårädd.
Sedan tog det lång tid innan jag till slut kom fram till porten till den adress som min "couchsufringvärd" hade gett mig. Framme var jag vid runt femtiden på morgonen. Han visade mig till min sovplats - en madrass bredvid en kille och en tjej som också couchsurfade som redan låg och sov, sedan växlade vi ett par ord med varandra och han gick till sängs. Detta innan jag hann fråga om han had en filt och kudde som jag skulle kunna låna. Så jag fick använda mina kläder som täcke och kudde, vilket var väldigt kallt. När de andra hade vaknat, ganska tidigt på morgonen dock, lämnade de en kudde och filt till mig. Sedan sov jag gott fram tills runt klockan ett.
Bilder och text ifrån i dag kommer så fort som jag har funnit en plats med wifi där jag kan använda min egna dator.
Min resrutt
Först och främst måste jag be om ursäkt för att jag åter igen har lämnat er läsare ute i skuggan! Jag lovar åter igen på bättring. Särskilt nu när jag ska ut och resa. Något jag inte heller har berättat för er.
Jag åker i dag till Bukarest (București på rumänska), huvudstad i Rumänien. Där ska jag couchsurfa* hos en kille som jag hoppas ska vara trevlig. I Bukarest spenderar jag ett par dagar innan jag åker mot Transylvanien och Timișoara. Eventuellt gör jag ett stopp i Brașov om jag hinner, men det betvivlar jag att jag gör. Efter det beger jag mig mot Budapest för att möta upp med mamma, styvfar Stellan, storebror Patrik, lillasyster Amy och vår käre vän Pyret. Efter det, så är planen fortfarande lite oklar, men troligtvis kommer jag att fortsätta resa runt i Transylvanien och Rumänien innan jag beger mig ner mot Bulgarien då jag flyger hemåt ifrån huvudstaden - Sofia den 16 november. Två dagar efter det börjar jag att arbeta. Ja, jag har nämligen fått jobb med. Känns jätteskönt att kunna börja arbeta igen, jag behöver en inkomst. Jag ska jobba som telefonförsäljare igen. En bra grundlön och ett jobb som jag känner att jag kan prestera bra med.
Framöver ska jag uppdatera mer flitigt.
-------------------------
Couchsurfing är ett "community" på nätet för folk som vill vara värd för resenärer och som själv vill resa och bo hos någon som bor i landet som du besöker. Man kan även ställa frågor till medlemmarna om olika platser och mötas upp för en fika, drink eller en aktivitet. Det finns olika sätt som säkerheten kontrolleras, bland annat genom recensioner ifrån personer som redan träffat personen ifråga.
Hemsida: https://www.couchsurfing.org/
