Två vänner. // Dos amigos.

 
 
 

Marrakesh del 1

Här kommer de första bilderna ifrån min och Moa Hedmans fantastiska resa till solens land - Marocko.
Ni är inbjudna till en exlusiv inblick i Moas och Axels resa till Marocko. Har ni tur kan ni få se en glimt av Uma med i de kommande inläggen! Välkomna.
Pasta såldes på detta vis i solens land.
 Moa använde sin kamera flitigt under resan, precis som jag.
Jag och Moa blev beroende av myntate.
Dessa lyktor fanns att köpas på torget Djemaa el Fna.
Jag och Moa storkonsumerade nypressad juice under vår vistelse. 
På vandrarhemmet togs vi väl hand om personalen som bestod av: Snälla flickan som ni ser till vänster i bild, Gamla gubben, i mitten och Chillerskan, till höger i bild. 
Moa fann en pojke i vimlet som hon tyckte om.
Axel fattade också tycke för pojken.
Denna serviceinriktade och fagra pojke var den som skulle komma att hjälpa oss att starta upp vår alldeles egna lilla affärsverksamhet. Men mer om detta senare...
Kryddor i överflöd!
Det hinduiska templet som Uma tidigare talat om.
Kaffe.
Man läser tidning.
Svettiga män ifrån Belgien satt och stekte i den marockanska solen.
Trafikstockning.
Barn leker med vatten i fontän.
Jag och Moa festade på goda soppor för det ekonomiska priset 5 dirham vilket motsvarar cirkus 4 svenska kronor. Ni kan nu dra slutsatsen att Marrakech är ett billigt resmål.
Moa avnjöt sin soppa med andakt.
Hästar.
Flagga i natten.
'
Läckert myntate.
Monsieur Sören Charmören och madame Moa Hedman
Vårt vandrarhem.
Frukost med franska flickor.
"Ähh! Du får två kronor för den där frukten!" säger Uma barskt. Den stackars mannen förstår ingenting av vad hon säger.
Oliver.
 Försäljare.
Meloner.
 
 

Evelina Arvidsson

I natt kommer denna pangbruden på besök! Ska bli otroligt kul att träffa henne efter att inte ha sett henne särdeles mycket sedan vi båda tog studenten. Jag har flängt ut på resor och hon har börjat studera. Då kan det bli så.
Bilden ovan är 6 år gammal. Vid den här tidpunkten hade jag nyss avslöjat att jag var precis lika betuttad i mannen nedan som hon...
I Orlando Bloom alltså.
Tiden innan det avslöjandet hade jag hävdat det motsatta. Upprepade gånger sade jag att Orlando Bloom var en ful pojke. Om någon av ni läsare är hobbypsykologer så kan ni gärna kommentera här nedan varför ni tror jag gjorde så. Just nu finner jag ingen logisk förklaring. 
Här sitter jag och pangbruden och festar till det innan vi ska ut och partaja. Det är en partybrud, denna Evelina det vill jag lova och för övrigt en snällis. Ser fram emot att hon kommer nu!

Fundació Antoni Tàpies

För ett par veckor sedan besökte jag Antoni Tàpies museum här i Barcelona. Jag tyckte verkligen om Tàpies konst. Jag är svag för abstrakt, modern konst. Hans konst som ni kan se nedan, är stark och kraftfull.
 
 
 

 
 
 
--------------------
Inträde: 7,00 € 
Med studentrabatt: 4,90 € 
 
 
 
 
 
 

Meho

Den här fina pojken som står mitt emellan mig och Moa heter Meho. Han träffade vi på bussen till flygplatsen när vi skulle åka till Marocko. Vi samtalade länge och väl med pojken som visade sig vara en äkta romantiker. Han hade blixtförälskat sig i en italiensk piga som bor här i Barcelona. De hade haft sina romantiska stunder tillsammans och Meho hade nu beslutat sig för att satsa på kärleken. Han hade redan skickat en kärleksfull dikt till pigan och bestämt sig för att göra allt som står i hans makt för att hålla lågan vid liv. 
Jag och Moa smälte som glassar under den stekheta barcelonasolen när han berättade om sin löve och sina framtida planer. Meho var en äkta gulleplutt. Efter att vi skiljts åt planerade jag och Moa för hur vi skulle kunna bygga en ny kattstuga uppe på hennes terass för honom. Vi är säkra på att han och Marc skulle komma bra överens. När han kommer tillbaka till Barcelona ska vi fånga honom.
Med vår radar hoppas vi på att fånga ännu fler gulllepluttar i framtiden. Det ska dock nog inte vara några problem. Vi har redan sett att vi har kraften.
 
Moa: - Måste fånga fler. Ja, vi ska fånga fler!
 
 
 
 
 

Teaser

Uma anländer till Marrakech, Marocko.
----------------
Snart kommer foton och inlägg ifrån resan!
 

Kattyoga

 
Du läsare,
Tycker du om katter?
Tycker du om träning?
 
Mannen i videon är en skicklig instruktör som visar dig hur du kan kombinera dina två stora passioner i livet! Det handlar om din katt, din träning och din privata lugna stund med dig och ditt inre. Unna dig den lyxen. 

Intercambio

Med dessa underbara människor gör jag ett språkutbyte. Jag talar spanska och pigan och drängen talar engelska.
Valentin är en pojke som snart ska åka till Indien. Dagens tema handlade alltså om nämnda resa. 
Eugènia är moder till min spansklärare vilket var en aningen knasig detalj till att börja med. Denna gång övade jag lite katalanska. Om ett par veckor startar jag katalanskkursen. 
 

Umas hjärna

Med förvånad förtjusning upptäcker Madame Uma att hennes hjärna enligt testet på spelmojängen är 80 år gammal. 
En halvtimme senare så har det kopplat i hjärnan och  madame Uma blir väldigt upprörd. Madame känner sig väldigt förnärmad och illa till mods. "Vaaa?!!! Det är fel på manicken!" skriker hon upprört innan hon ilsket springer i väg.

I Guds land

Marrakesh, Marocko - 25 juli, 2013

Tuggtobak

Här ovan är det tuggbtobak som jag under perioder använt här i Barcelona när snuset tagit slut. Till en början var det väldigt vidrigt och tobaken löstes upp i hela munnen. Jag prövade mig fram och kom fram till att konsistensen och smaken till just detta tuggtobaket ovan var det bästa på den spanska tuggtobaksmarknaden. 
Jag höjer dock ett varningens finger. Denna tobaksvara är starkt beroendeframkallande och frätande på tandköttet. Det jag kan rekomendera till dig som läsare är att göra som jag har gjort - sluta använda tobaksprodukter. Har du inte prövat tobaksprodukter - gör det inte! Du kan vara fast inom en en ögonblicks sekund. Lycka till. Du är en stark individ.
 
 

uma gästbloggar

HEJ ALLIHOPA!! detta är uma som gästbloggar dagen till ära! Ni känner säkert igen mig från TV.
jag på tv.
Jag är här i form utav pressekreterare som ska göra ett anouncement: IDAG FAR VI TILL MARRAKECH!!! Vi har länge våndats över barcelonas kyla och tyckte det var mer än nödvändigt att bege oss mot lite sydligare breddgrader.


bara 32 grader i barcelona... brr
I MARRAKECH SKA DET VA 38 GRADER HELA VECKAN.
 

OJ OJ OJ VILKEN VÄRME
Värmen omgärdar våra stackars förfrusna kroppar!! Så SKÖNT! vi känner oss så levande och fria i denna stad!! Det är bra för vår vänskap också. vi är mycket nöjda med marrakech och det märks också på hur vi beter oss mot varann

varma ända in i själen...
 
Måste bara berätta världens stördaste grej som hände idag!!!! Just när vi stod och skulle köpa en kamel kom de fram en modefotograf och ba börja prata med oss!! SEN visar det sig att han vill ha med OSS på ett photoshoot bland myllret i medinan!!De flesta modebilderna är ju än så länge hemlighetstämplade men jag lyckades komma över tre stycken iallafall:

lite bilder från fotoshootet. I bakgrunden kan man se det hinduiska templet
kollar man riktigt noga kan man också skymta ryan gosling utanför den exklusiva resturangen "döner kebab" - ett riktigt mekka för dom som vill kändisspana!
nä nu ska vi fara och kolla på fuji-berget!!! PUSS OCH KRAM

La escuela

Så här ser det ut en vanlig dag i skolan. Lärare och elever ler förnöjt i vart klassrum.
Den lite äldre mannen till höger i bild är min lärare. Han är väldigt pedagogisk  och kompetent. Det jag tycker om med just hans lektioner, är att förutom det är spanska som man lär sig, så lär man sig även om samhällsvetenskap, historia och psykologi. Vi går igenom alltifrån Kalla kriget, psykologins behavourismen till de allra senaste nyheterna. 
Min skola är en privat skola och är utformad på ett sådant sätt att du kan börja på skolan var vecka och sluta efter bara en vecka om du känner det. Vill man stanna längre som jag, så ordnar dom de snabbt och smidigt med det med. Just den här konstellationen utav elever som ni ser ovan, är den jag har tyckt bäst om hitills. Det är trevliga, superintelligenta kvinnor ni ser på bilden, som låg på en väldigt, väldigt hög nivå utav spanska. Lektionerna var verkligen utmanande och vi hade spännande konversationer. 

Patatas fritas

Chipsen här ovan är ett intressant fenomen. Jag intalar mig att dessa chips är nyttiga. Påsen utav papp får mig att associera chipsen med sundhet, traditionellt tillverkande och andra vackra saker.  Texten bidrar till den bilden. "Al estilo tradicional - På traditionellt vis", "Con aceite de girasol - med solrosolja" 
Att bli lurad är självvalt. Genom att lura mig själv kan jag sitta på min lilla kammare och vräka i mig chips utan dåligt samvete. Tvärtom. Jag är väldigt nyttig och har omsorgsfullt valt ut dessa näringsrika chips. 
 

Oskyldigt bus på stan

Jag passerade en kypare på Passeig de Gràcia. En pojkes blick mötte en annan pojkes blick. Kemi uppstod. 
Jag vände mig om, satte mig på den restaurangens uteservering som han jobbade på. Jag tog fram ett anteckningsblock och en bläckpenna och skrev ner ett par ord...
 
Två timmar senare mottog jag följande meddelande till min mobil: "Hola axel, soy jorge el camarero. Me encanta que me hallas escrito, pero no puedo quedar con nadie pues tengo pareja. Eres muy guapo." 
 
I Barcelona är jag friare än i min hemby Våxtorp.
 
 

Suecia - infierno y paraíso

Jag fann denna märkliga bok i en antikbokhandel i dag, och detta för för den ringa summan 50 cent. Titeln skulle kunna översättas till svenska på följande vis: Sverige - helvete och paradis. Titeln väckte min nyfkenhet och jag beslutade mig för att införskaffa mig boken. Hitills har jag bara tittat på bilderna i boken och läst små fragment. Det verkar som att författaren, Señor Enrico Altavilla, har skrivit en bok som har en aningen subjektiv infallsvinkel och är en personlig skildring utav Sverige.
Boken är ifrån 1967. Jag vet inte om det är dess ålder som är anledningen till att jag finner boken lite knasig. Det finns lite bilder på allt möjligt inne i boken, som är en aningen föråldrad. Eventuellt läser jag boken en dag och i så fall återkommer jag då med en vidare förklaring. Tills dess lämnar jag er med de här bilderna nedan.
Omslag och prislapp.
"Firande av Santa Lucia, en av de mest typiska svenska högtiderna."  - "Inuti ett hus"
"Svenskt hantverk"
"En grupp framtida mödrar förbereder sig för en förlossning utan smärta"
"Datorer: Vi håller på att föbereda oss inför en förskräckligt smart (cerebral) värld"
 
 
 

Tragiskt avsked

För ett par dagar sedan så flyttade tre stycken av mina rumskamrater härifrån - mamma, dotter och baby. Jag har blivit lite utav pappa till babyn, broder till dottern och son till mamman. Därför var det en aning beklagligt att de nu lämnade mig. Särskilt baby kommer jag att minnas.
Mamma och baby.
Syster och baby.
Trött bebis.
 
 
Baby kommer nu inte kunna lära sig svenska.
 

Jag har sällskapat med Manuel.

De senaste veckorna har jag träffat en man vid namn Manuel,  ganska så frekvent. Vi har varit och tittat på bio tillsammans igen. Denna gången gick vi till filmoteket och såg på en rulle utav Ingemar Bergman -"Jungfrukällan". 
Jag har tidigare sett en film ifrån Bergman; "Det sjunde inseglet". Det är den film som man kallar för hans stora mästerverk och som troligen är hans mest kända film. Jag var inte så förtjust just den filmen och har därför dragit mig för att våga mig på att titta på någon utav hans andra filmer. Det var minsann dumt tänkt. Jag tyckte mycket om "Jungfrukällan". Filmen var dramatisk, mörk och väldigt intensiv. Tydligen har rullen dessutom vunnit både Golden globe och Oscarstatyett för bästa utländska film. Filmen rekomenderas.
 
Vill du veta vad filmen handlade om? - Copypastad resumé: Den utspelar sig på 1300-talet där en jungfru, Karin (Birgitta Pettersson), blir våldtagen och mördad.
---------------------------
Här nedan följer lite bilder ifrån min tid tillsammans med Manuel
Manuel är en väldigt oskyldig pojke.
Vi festar på tapas - Bild 1.
Vi festar på tapas - Bild 2.
Manuel sitter och korrigerar min dikt som jag skrivit på kastiljanska.
Manuel visade mig denna innergård, som är öppen för allmänheten, som ligger gömd inuti ett hotell i de centrala delarna av staden.
Vi begav oss till ett utormordentligt fint tehus (tetería) i Barrio gótico. Chailatten till höger i bild var stark, god och mustig. Det är guld värt med en stärkande dryck i bland. Närmast i bild ser ni en arabisk kage.
---------------------------------
Info: http://cajchai.com/
 

Robert och baby

För ett par dagar sedan var Robert och hans son ute på promenad. Jag passade på att föreviga deras stund tillsammans.
Roberts kärleksbarn.
 Tveksamheter i blicken.
 "Vad gör du min baby?"
 "Yöhhhhh!"

 

El rey león

För några dagar sedan var jag och tittade på Lejonkungen på filmoteket. Det var första gången jag gick på en visning där. Det jag kan säga är att jag är väldigt nöjd besöket. För endast 4 euro så fick jag en bättre upplevelse än den på den genomsnittliga biografen. Det var bra ljud, stor skärm med bra bild, sköna stolar och icke att förglömma; en väldigt bra film.
Den spanska versionen av filmen var bättre än väntat, med bra skådespelare som verkligen gett liv åt karaktärerna.  I bland kändes det som att den spanska versionen, utav någon anledning, var mycket pampigare än jag någonsin mindes den svenska versionen. Hur som haver så var det det en häftigt upplevelse att få återupptäcka det här mästerverket på bio. Upplevelsen gav mig ståpäls flera gånger i filmen och jag var nära till tårar vid ett par tillfällen. 
---------------------------
Trailer till filmen: http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=YBBcRYFzqzg
Filmotekets hemsida: http://www.filmoteca.cat/
 
 

Småmynt

Ibland är det andra människors obekvämlighet som förgyller tillvaron med skratt och glädje.
För ett par dagar sedan kom jag på idén att samla ihop det minsta krafset av mynt. De slantarna användes sedan för att köpa en pommes och en kyllingbit för 2 euro på snabbmatsrestaurangen KFC. Kassörskans bekymrade min gav mig en tillfredställelse i kroppen och jag log förnöjt. 
Här är slamret som användes vid dådet.

Ny bekantskap

 Bild: Moa Hedman
 
Pojken till höger i bild med den urbotat snygga tröjan, heter Marc. Vem den andra pojken är, är irrelevant i sammanhanget. Moa "Uma" Hedman och jag beslutade oss för att möta upp med Marc en dag i veckan. Vi gick till en härlig veggierestuarang: "El gato negro" som är en högst rekomenderbar restaurang. Under den där kvällen lärde vi känna Marc som skulle visa sig vara en tvättäkta gulleplutt. Han är lika pluttig som han ser ut på bilden faktiskt. 
Bild: Moa Hedman
 
Någon dag senare möttes vi uppe igen. Denna gång på stranden. Jag och Uma beslutade oss för att vi ville behålla honom, som vår alldeles egna lilla kissemisse. Vi tyckte inte om idén att Marc skulle återvända till England. Vid närmare eftertanke kom vi dock på att vi inte hade plats för vår lille plutt varken hemma hos mig eller hemma hos Uma. Medan Marcis tillfälligt åkte tillbaka till sitt fädernesland skulle jag och Uma kunna bygga en liten kattstuga som skulle kunna stå på Umas terass. 
Nu veckor senare är kattstugan färdigställd och vi väntar tålmodigt på att vår plutt Marc återvänder till oss.
 
 

Krypton

På Pride träffade jag och och Moa dessa vackra herrar. Dom bjöd oss på fest, till deras event som de anordnar var månad -  Gayparty med superhjältetema. 
Festen skulle anordnas dagen efter och jag var dödens trött och orkade inte gå. Uma alias Superduperkvinnan däremot, hon begav sig till festen...
Väl hemma berättade hon om vilka riktiga gullepluttisar dessa pojkar var. Hon beskrev hur dom tog henne under sina mantlar som om hon vore deras egna kärleksbarn.
Jag ångrade bittert min frånvaro.
Bild: Moa Hedman
Poster till förra månadens partaj. ...buscando a Robin desesperadamente - ... desperat letandes efter Robin. Man kan ju inte annat än att älska det här konceptet. 
Poster till nästa fest, som jag tyvärr inte kommer att kunna gå på. I augusti dock så ska jag se till att jag kan gå.
 
 

El orgullo

För några veckor sedan var det Pride här i Barcelona. Den helgen då prideveckan avslutades, var en av mina bästa helger hitills i denna staden. Jag tog kontakt med några av mina kompanjoner; Moa och Miriam, för att högtidlighålla denna tid av stolthet och kärlek. 
Först såg vi paraden tåga in på Plaza España. Lyckliga, festande lebbor, homosar, bin, transisar blandades med allvarsamma män och kvinnor med viktiga politiska budskap. Senare förvandlades plaza España och eventområdet till en enda enorm fest.
 
 
Under två dagars tid mötte jag och lärde känna många vackra människor. En av dem var Carlos. Han träffade jag som utav av en händelse utanför Arena (ett gaydiskotek) gråtandes. Han öppnade upp sig, berättade för mig att att han för två veckor sedan hade brytit upp med sin pojkvän, som han hade varit tillsammans med i ungefär tio år. Carlos eller Kaaru som är hans japanska namn och som hans vänner kallar honom för, är en väldigt sympatisk kille som har nördiga tendenser. (Namngrejen är väl ett ypperligt exempel på det?) Det sistnämnda är något jag tycker om hos en person. Omfamna din inre nördighet.
Efter att ha pratat i någon timme följde han med mig hem och vi satt och tog en fika, medan natt blev till dag. Sedan dess har vi inte setts, men vi håller kontakten. 
 
Här kommer bilderna! 
Oskyldig flicka på vift.
Baila!                                                                                                               Bild: Moa Hedman
     Uma och de grekiska statyerna.                                                                         Bild: Moa Hedman
Uma, Hombro och the Metallicboyz.                                                                   Bild: Moa Hedman
Metallpojken.                                                                                                      Bild: Moa Hedman
Så här övergött med folk var det.                                                                       Bild: Moa Hedman
Glad pojke med ett leende tandkrämsreklam och glad flicka med hål i kinden.   Bild: Moa Hedman
Låt spektaklet börja!                                                                                           Bild: Moa Hedman
Förening för mammor, pappor utav homo-, bi- och transsexuella barn.
 
Hombro Lirio och en vacker donna.
Kvinna protesterar emot Putin och de inskränkningar man har genomfört emot homosexuellas rättigheter i landet de sista åren. 
 
Jag hade kramkalas med denhär killen och hans kompisar.
Kompanjonerna dricker sig onyktra.

Abstinens

Sitter just nu på biblioteket i Sagrada Família. Jag försöker studera, men det går inte så bra. Jag är trött, arg, rastlös och okoncentrerad. Huvudet värker svagt och ibland känner jag för att slå någon eller skälla ut någon.
 
Här nedan ser ni bilder på hur det såg ut när jag tog ett avbrott ifrån snuset förra gången.
Jag var inte världens trevligaste person att resa med just då. Det kan min bror intyga.
I dag är det dock mycket bättre än i går. 
 
 
 

Dagens språktips

 
* Omringa dig så mycket som möjligt av språket. Det jag kan rekomendera är att åka till ett land där talet talas. Då brukar inlärningsprocessen gå snabbare, förvånansvärt nog.
 
* När du talar med någon som har detta språk som modersmål, be denne rätta dig 
 
* Byt inställningar på datorn, på facebook, din epost, din kamera, telefon etc. till språket
 
* Leta upp alla de ord du som du ej föstår i en ordbok. Google translate är inte att rekomendera, men fungerar i enstaka fall, precis som de ordböcker som finns online. Jag tror emellertid att du får en bättre översättning om du köper dig en riktigt bra ordbok.
 
* Läs skönlitteratur på språket. - Du lär dig språket ifrån en helt annan synvinkel.
 
* Lyssna på musik som du tycker om på språket. Om vill kan du lyssna på radio. 
 
* Film - Titta på film ifrån landet. Är det en amerikansk eller svensk film - vänj dig vid att titta på dubbade filmer på det talade språket om de har den traditionen i landet, annars använd undertexter.
 
* Läsa poesi 
------------------------------------------------
Slutordet får bli att hårt arbete är enda vägen till att kunna behärska ett språk, speciellt i skriven form. 
 

Snus

I går tog snuset slut. Sedan dess har jag använt tuggtobak som substitut. Dessvärre så ger inte tuggtobaken önskad effekt. I dag har jag varit småarg, irreterad och ofokuserad i skolan. Det skrämmer mig lite att märka hur beroende jag är av snus. Vilken påverkan den har på min kropp. Därför bestämde jag mig nyss för att ta ett litet avbrott ifrån snuset. Jag lovar inte mig själv att jag aldrig kommer snusa igen. Jag vill inte sätta ett mål som jag inte ser som troligt för tillfället. I stället ska jag försöka överleva dag för dag utan snus. Jag hoppas att jag kommer bli lite piggare och få mer energi genom att jag slutar. 
 
Jag saknar dig redan. 

Cine al aire libre en Montjüic

Under sommaren så visas bio vid borgen uppe på Montjüic. En fantastisk plats för att titta på bio. Jag, Moa och Manuel begav oss dit för att njuta av en stunds filmtittande. Vi tittade på en film som hette Lånaren Arietty (esp. Arrietty y el mundo de los Diminutos) som är en japansk film som kom ut 2010. Filmen är producerad av Studio Ghibli som tydligen står bakom andra filmer som jag redan hade sett, så som Spirited away och Min granne Totoro. Den stora behållning, precis de filmerna jag redan sett ifrån studion, var animationerna. Även om historien var förutsägbar och följde en klassisk filmdramaturgi så gjorde det precis ingenting alls i detta fallet, tack vare att det allt var så väl genomfört. 
 
"Copypastad" resumé för den intresserade:
Filmen berättar historien om Arrietty, en ung Lånare som bor under golvplankorna i ett (människo)hus. Hon fyller snart 14 år och livnär sig med att, tillsammans med sin pappa, göra utflykter hos människorna där de "lånar" små saker som de förhoppningsvis inte kommer att sakna. Arrietty blir bekant med den unge människopojken Sho, vars svaga hjärta för det mesta håller honom inomhus, hans äldre släkting Sadako och husets nyfikna hushållerska Haru
 
Moa "Uma" Hedman är ett stort fan av Studio Ghibli
Vi hade packat med oss matsäck och snacks som vi snafsade på samtidigt som vi myste med varandra. 
-------------------------------------
Inträde: 6 euro
Bio visas mellan 30 juni - 7 augusti
Har du fortfarande inte fattat konceptet har du här en pedagogisk video: http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=OQ4ibXoedRE
 
 

Gatukonst

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
------------------------------------
Samtliga bilder är tagna ifrån mitt nya favoritområde i staden; Raval.
 
 
 
 

Català

Katalanska är ett relativt litet språk. Språket talas av 11.5 miljoner vilket betyder att det är ett större språk än svenska i vart fall. Språket talas här i Katalonien, men även på Balearerna, delar av de angränsande regionerna Murcia och Aragón, Andorra, i den sardinska staden Alghero, och en bit över gränsen till Frankrike i norr.
 
I början av augusti, nästan direkt efter jag avslutat mina spanskstudier, börjar jag studera katalanska. Det ska jag göra under en månads tid, 4 dagar i veckan ungefär, 4 timmar per dag. Det är en intensivkurs alltså.
Jag är fortfarande inte nöjd med min nivå på spanska, men jag tror mig kunna tillräckligt mycket spanska för att inte blanda ihop de två språken. 
 
Det ska bli kul att lära sig grunderna utav ett språk, och inte fokusera på att finförbättra så mycket som jag gör nu med spanskan. Kursen är uppbyggd på ett sätt där målet alltid är, att använda språket i vardagliga situationer. För att kunna lära sig ett språk bra behöver man emellertid mer grammatik i min mening än vad som verkar ingå. Detta gör dock inte så mycket för min del, eftersom att jag har som mål att kunna använda språket lite till vardags bara, ute på gatan med människor man stöter på, och varva katalanskan med spanskan. Jag förstår redan mycket texter på katalanska. Nu ska det bli kul att kunna uttala orden med. Om jag tycker det är roligt så kan jag mycket väl tänka mig att studera vidare. Kursen är gratis, den katalonska autonomska regeringen finansierar studierna för de första tre stegen. 
Efter avslutad kurs så får jag ett certifikat som visar mina färdigheter, vilket kan vara fördelaktigt när jag ska söka jobb. Då får jag ytterligare ett språk jag skriva in i mitt CV. 
 
Detta är min katalanskbok. 
 

La Filmoteca de Cataluña

Denna staden är en stor källa till kultur i dess olika former. En av de medier jag har en förkärlek för är filmen. För en sådan som jag, har man förutom mängder med biografer, filmoteket att vända sig till. På filmoteket, som står under Kataloniens kulturdepartament, visas mängder av filmerna alltifrån 30-talet till mer samtida verk. Var månad har man en särskild "cikel" där man fokuserar på ett särkilt tema. Denna månad har man till exempel en "cikel" utav bland annat Tim Burtons filmer. Normalt pris ligger på 4 euro och har du ett kommunalt bibliotekskort så kostar det en euro mindre.
Jag tror detta komma bli ett framtida stamställe för min del. 
Filmoteket flyttade in i denna nya snygga byggnaden för inte så längesedan. 
Eduardo Manostijeras på framsidan för programmet till julimånad.

Tatueringssession

 
I går så kom Moa och hennes väninna Maya Kallin på besök. De hade medtagit nål, desinfektionsmedel och svart substans. Allt detta för att vi skulle kunna ha en trevlig stund  tillsammans, med våra särskilt inbjudna gäster för kvällen; kreativiteten och smärtan. 
Till en början var det inte menat att jag skulle tatuera mig, utan endast fröknarna. Snabbt blev jag övertalad utav Moa, denna utmärkt kunniga försäljerska.  
Först ut var Maya, som än, har ett svagt leende på läpparna.
20 minuter senare...
Min session började med rädsla och en halvtimmes övertalningsprocess. Under denna procedur förlorades tilliten till Moa. Hon stack mig i foten utan tillåtelse. Ganska snabbt byggdes förtroendet upp igen och Axel gick in i ett tillstånd av närmast eufori när väl Moa började penetrera in nålen i hans fot. Han andades med djupa andetag, med hög frekvens och svettades som en svullen sugga.  
Uppdrag avklarat.
 

Menja futur

 
Bakom den här affären står en stiftelse som arbetar för att kunna ge mat till de mest utsatta i samhället. Man lagar mat till bland annat hemlösa, misshandlade kvinnor, flyktingar och människor som har en låg inkomst.  Stiftelsen har funnits sedan 1996, men butiksbiträdet berättade för mig att själva butiken är relativt nyöppnad. Väljer du att handla ifrån deras utbud stödjer du deras verksamhet. "Med din mat kommer du att hjälpa att ge mat åt 5 personer" läser jag i deras informationshäfte. Jag förstår inte riktigt hur det går ihop dock, eftersom att var så billigt - 3.95 euro för förrätt och huvudrätt. Jag väljer dock aktivt att tro på att det är sant. 
Maten var ekologisk och stora delar av utbudet var vegetariskt, vilket är något jag verkligen uppskattar. Vegetarisk mat känns både nyttigare och mer spännande många gånger.
Affären ligger i området Raval, som har blivit ett av mina favoritområden i staden. 
 
Herrn svarade artigt på alla mina nyfikna frågor och hade en god serviceanda.
 Billigt, gott och ett koncept som man mer än gärna stödjer. Jag kommer att återvända snart.
 

Dagens upplyftande budskap

Otro mundo es posible - En annan värld är möjlig
 

Begynnelsen

När jag anlände till Barcelona tänkte jag att jag skulle stanna i ungefär tre till fyra månader. Inom kort så har jag bott i denna ljuvliga stad ett halvår. Det preliminära hemresedatumet har gång på gång flyttats fram medan tid har förflutet. För tillfället är det fram tills nästa år som är målet att stanna. Om man är i min ålder, det vill säga fortfarande ung, fräsch och obunden till barn, fru eller man - då har man tid till att njuta av livet. Jag ser det som min skyldighet till mig själv. Med den tanken i bakhuvudet kan det mycket väl bli så att jag kanske stannar ännu längre. Quién lo sabe? 
 
Första mötet med den förtrollande staden. - Hej, kom och bo hos mig, sa den till mig. Jag svarade: - Okej, då är det bestämt. Din vilja är lag.
 Första veckan tillbringades på vandrarhem, innan jag fann boende. 
 När Axel mötte Moa, arbetandes som teleoperatörer visade sig Axel ifrån sin allra oskyldigaste sida. Efter endast ett par veckors tid slog de följe på sina livsresor. Under färden har mörkare inslag i Axels personlighet senare kommit upp till ytan... 
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Som teleoperatör arbetade jag som i drygt en månad innan jag började studera spanska. 
 
 

Pappa Sven

I dag efter skolan passerade jag den svenska restaurangen som finns här i Barcelona. Det är en restaurang med trevlig personal och fin, minimalistisk inredning. Jag var där ett par gånger i februari månad när Moas längtan efter semlor liknade en havandes kvinna efter apelsiner och plommon. 
De följer de traditionellt svenska högtiderna och det som anses vara svensk matkultur. Här kan du hitta smörgåstårta, köttbullar, flädersaft, janssons frestelse, men även matkorsningar så som svenska bocadillos och tapas.
 
En glad flicka som arbetar på Pappa Sven.
 
Svenska godsaker
 Knasiga lampor
Vår käre gamle kumpan Agnes Burman, som tyvärr inte längre finns med oss i denna stad, festar på en måltid på restaurang Pappa Sven.
 Glupsk kvinna stillar sitt sug.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Länk till restaurangens hemsida: www.pappasven.es

Studier

Efter de senaste inläggen kan man ju nästan tro att det enda jag gör om dagarna är chilledilla och föra på utflykt i den fina staden. Har du tänkt den tanken så är den fel. Stor del av mitt lilla liv består även av plugg. Oftast är det inlärning av vokabulär som står på agendan. Jag har insett att det är en hel del ord som man ska lära sig innan man behärskar ett språk. Listan på ord tar aldrig slut och för var dag som går, blir den större och större. Jag har lärt mig hur processen för att interiorisera ett ord fungerar för min del.
 
1. Först hör jag ordet för första gången
2. Jag skriver upp ordet i min lista.
3. Jag hör ordet i vardagen och förstår ordet helt och hållet.
4. Jag hör ordet igen.
5. Jag börjar trevande använda ordet.
 
Boken ni ser ovan har blivit min temporära livskamrat. 
 
 

Enfadado

Jag blir riktigt arg i bland. Inte ofta, men i bland. En av de gångerna då jag blir riktigt arg är när folk talar till mig på engelska, De tittar på mitt nordiska utseende, gör sin tolkning av att jag är turist, och sedan öppnar de truten och ut kommer engelska ord med ofta en tung spansk brytning som gör det svårt att förstå dem.
Jag svarar på kastilianska och de fortsätter förtrutet att tala på engelska. Att analysen av mitt utseende resulterar i att de påbörjar en konversation på engelska kan jag eventuellt godta. Men att de sedan fortsätter dialogen på engelska när jag talar på kastilianska är inte godtagbart. Det tyder på en brist av respekt. Tro det eller ej så är det så att jag utan problem kan beställa en kaffe på kastilianska. Det är inte den svåraste dialogen jag kommer ha på detta främmande språk.
Genom att samma situation upprepar sig om och om igen, har det resulterat i att jag nu bitter och bestämt säger "Hablamos en español, vale?". - Vi talar på spanska, okej?

Parc central del Poblenou

Den senaste veckan har lust väckts till att upptäcka mer utav den staden som jag faktiskt lever i. Med detta i tankarna satt jag på fredagskvällen och leta upp de spännande, lite mer okända platser som denna staden har att erbjuda. På min skärm ploppade denna parken upp. Jag kontaktade mina kumpaner Moa och Mirelle. Dagen efter begav vi oss.
Parken konstruerades så sent som 2004 och det märks på dess stil. Den var modernt och nyskapande utformad. Axel som har en fäbless för modern arkitektur var eld och lådor och kom snabbt fram till slutsatsen att det är den bästa parken han besökt hittills i Barcelona.
Efter att ha tittat oss omkring lite satte vi oss ner för att förtära vår medtagna matsäck, dricka rosé och lapa lite sol.

Innan vi kom till huvudparken förparkade vi här ett tag.
 Spontansamtal mellan Moa och Mirelle.
 Vacker kvinna vid träd.
 
 
 
 
 
 

Sagrada família

Nära detta Guds verk (eller Gaudís om man nu föredrar det) bor jag. Passerar kyrkan gör jag så gott som var dag.
På avstånd, just denna kvällen tillsammans med Moa, stod det klart för mig att man blir lite hemmablind. Den kvällen firades la fiesta de San Juan som är den största helgdagen i Spanien. Jag och Moa satt uppe på hennes terrass och avnjöt en god vegetarisk rätt medan vi tittade på fyrverkeri och betraktade detta arkitektoniska mästerverk. 

Moritz

Bilderna nedanför är tagna ifrån ölmärket Moritz högkvarter, Barcelonas egna katalanska öl. Jag läser på internätet att det Moritz är det första industriella ölföretaget. Märket har anor tillbaka till 1856. Ett anrikt öl kan man kalla detta öl med andra ord! 2004 nylanserades märket. Nu verkar det som att man vill nå en ung öldrickande skara människor. Det baserar jag på  min tolkning av deras reklam, utformning av logga och typen av merchandisekrimskrams som de sålde. Stället luktade hippt och häppt. Var god tolka själv här nedan. 
 
 

Nyfunnen vän

I går så träffade jag Manuel, en man som jag lärde känna förra helgen och fattat tycke för. Vi fikade på denna innergården i Raval som du ser ovan. Vi nördade snabbt ner oss i språkliga ämnen eftersom att han är spansklärare. Befriande att mannen rättar mig när jag talar, vilket är en nyckel för att lära sig ett språk tror jag. 
Manuel är cineast och bevandrad i filmens värld. Det hade återväckt mitt intresse för filmen och bion, så vi hade bestämt oss för att gå titta på en rulle. La caza, Jagten eller Jakten heter filmen vi hade valt. En dansk film som jag hade läst och hört mycket gott om. En bra film var det. En väldigt bra film som stundtals var så obehaglig att man vill titta bort lite. Filmen är ett riktigt tungt, rått drama med nordisk melankoli och berättarstil. Jag lämnar beskrivningen där. Hay que ver. 
Efter filmen så gick vi tillsammans vidare mot universitetsområdet för att ta en öl och njuta av en liten spelning. Sjöng gjorde de på katalanska. Tydligen var de ifrån Balearerna och även min nyfunna vän som är katalan, (ifrån Barcelona) hade svårt att förstå låttexten. Då kan man lista ut att jag knappt förstod ett ord. Men det var ett fint läte som ledsångaren producerade ifrån sin ådriga strupe. 
 

El cuarteto de nos - Ya no sé que hacer conmigo

http://www.youtube.com/watch?v=y9LlnLTH87U
 
Sången "Ya no sé que hacer conmigo" översätts skulle bli "Jag vet inte längre vad jag ska göra med mig". Oj, vilken lång fras. Verkar som att det spanska språket är mer flytande och snabbre ibland. Aja. 
Jag rekomenderar att du tittar på videon när du lyssnar på låten. Måske att dina spanskkunskaper inte är de bästa. Just i detta fall gör det faktiskt inte så mycket. Med hjälp av att jag översatt titeln och den väldigt visuella musikvideon är det inte fruktansvärt svårt att förstå budskapet. Ytterligare hjälp på traven; En kille som har gjort allt i livet och nu... tja, inte vad vad han ska ta sig till. Ett svängig låt med ett relevant budskap i tiden som vi lever i. 
 
 

Ändring av bloggen

Hej, du läsare.
Jag har bestämt mig för att ändra inriktning på denna blogg. Från och med nu ska jag dela med mig av mig själv på ett mer direkt plan, än genom mina fiktiva texter.
Bloggen kommer få en stil som liknar mer journalföring.
Livet är vackert just nu. Här i staden Barcelona som jag bor i för tillfället ter sig livet tämligen angenämt. Beslutet baserar sig på att jag dels vill kunna delge allt jag upplever till nära och kära här under min tid i Spanien, och dels för att kunna föra lite dagbok som jag kan läsa när jag sitter på ålderdomshemmet och har mycket tid att bränna.

Trevlig läsning!

Cerdos vestidos de punta en blanco

En la ciudad resuenan los gritos de las prostitutas fluyendo por todos los rincones. En la esquina de la calle, Ben sigue mendigando; el niño de la calle. No obstante, hoy las nubes murmuran de un día opuesto a las convenciones fijadas. Es un día de renovación. El Lucifer de la asamblea general ha llegado. Día de la ejecución. Hogares abandonados; los demolerán. Fuera la chusma. Avskum - gritan los hombres. Se ponen encima de los cuerpos de las mujeres y los niños. Pisoteándolos. Provoca un sonido crepitante cuando los huesos de sus cuerpos se fracturan, penetrando el aire con fuerza. Sangre corre al borde de las calles. De golpe hay un momento de silencio. Las nubes se juntan y toman partido. Se hacen oscuras, mojadas y tristes. 

Están contentos con su obra. El trabajo ha sido realizado con rapidez y eficacia. Sin embargo, en los cimientos humanos, llevanarraigado en sus corazones carbonizados; un sentimiento de incorrección. Llevarán la sensación de equivocación sin que ella nunca aparezca en la consciencia. A través de la ignorancia vivirán felices. Con despreocupación conseguirán mujer, niños y perro. Todos vivirán por igual entre ellos mientras con frenesí construyen su historia sobre la obra y sus vidas.

El lugar donde causaron estragos antaño se ha quedado en silencio. Sólo las nubes recuerdan. Ellas nunca olvidan y recuerdan con claridad.

 

 

 


Blodcirkeln

 

RSS 2.0