De sorgfria
Socker.
Kicken.
Sockerkicken.
Kombinationen söker de efter.
Modstulna själar som är drivna
av det tillfälliga.
De tänker tillbaka till de juvenila åren.
För att få de tillbaka försöker de vara
spontana, gladlynta och sorgfria.
På natten i ensamhet hinner djuplodande
tankar om mortalitet och förgänglighet ifatt.
Saknar deras handlingar verklig substans?
Kicken.
Sockerkicken.
Kombinationen söker de efter.
Modstulna själar som är drivna
av det tillfälliga.
De tänker tillbaka till de juvenila åren.
För att få de tillbaka försöker de vara
spontana, gladlynta och sorgfria.
På natten i ensamhet hinner djuplodande
tankar om mortalitet och förgänglighet ifatt.
Saknar deras handlingar verklig substans?
Undersåtar
Kaffekopp på fikabord.
Ansträngd stämning.
Hon kommer in i rummet.
Alla ler.
Alla ler men inombords
känner de förakt.
Hon sätter sig ner.
Hon talar om hur allt ska vara.
Vi lyssnar och nickar.
Hon lämnar rummet.
Vi verkställer utifrån den order vi fått.
Vi baktalar samtidigt som vi arbetar.
På måndag kommer hon igen.
Jag och de andra vet att situationen är
statisk och kommer så att förbli.
Vi har magsår.
Hjärna
Det breder ut sig ett tomrum i våra hjärnor.
Sakta äts delar utav hjärnan upp.
Snart är bara cerebellum kvar.
En del kan tycka det är befriande.
Att så tanklöst som möjligt leva
sitt liv. I enfald kan man nå den största lyckan säger de.
För andra som jag är det den största farhågan.
För vad har man utan sin historia och
och sitt intellekt?
Det enda som återstår då är ens värde
som människa och en del, som jag, vill jagiskt ha mer.
Sakta äts delar utav hjärnan upp.
Snart är bara cerebellum kvar.
En del kan tycka det är befriande.
Att så tanklöst som möjligt leva
sitt liv. I enfald kan man nå den största lyckan säger de.
För andra som jag är det den största farhågan.
För vad har man utan sin historia och
och sitt intellekt?
Det enda som återstår då är ens värde
som människa och en del, som jag, vill jagiskt ha mer.
---------------------
När man smakat på sällskapets sötma är det svårt att vänja sig vid mörkret och stillheten igen.
Ibland
Ibland känner man sig liten som människa i en stor värld.
-
Ibland känner man sig lycklig.
-
Ibland tränger dödsångesten sig på.
-
Man måste leva på topparna och vänta ut dalarna.
-
Sedan ska man dö.
-
Ibland känner man sig lycklig.
-
Ibland tränger dödsångesten sig på.
-
Man måste leva på topparna och vänta ut dalarna.
-
Sedan ska man dö.
Varhelst - Czesław Milosz
"Varhelst jag är, vilken plats som helst
på jorden, döljer jag för människorna min förvissning,
jag är inte härifrån.
Som var jag utsänd att absorbera så mycket som möjligt
av färger, smaker, ljus och lukter, att uppleva
allt det som är
människans andel, förvandla det upplevda
till ett magiskt register och ta med dit
varifrån jag kom."
på jorden, döljer jag för människorna min förvissning,
jag är inte härifrån.
Som var jag utsänd att absorbera så mycket som möjligt
av färger, smaker, ljus och lukter, att uppleva
allt det som är
människans andel, förvandla det upplevda
till ett magiskt register och ta med dit
varifrån jag kom."
