Tillit?

Det fanns en väg att gå som var tydlig just där och då.
När man gått en bit på den där vägen blir den slingrigare än trott.
Hallucinationerna skapar en väg som svänger först till höger sen åt vänster.
Jag vet inte om jag är på väg framåt eller om jag går tillbaka.
Är den enda vägen uppåt i min ålder? Det är ju vad alla säger och det är ju vad gemene man alltid hoppas på - så även jag.
Falsk tröst och förhoppningar har dock ingivits förr och görs än i dag.
Vem kan man lita på?

Modfälld

Moln passerar runt jordens bana.
Jag sitter och betraktar dem.
Kroppen värker.
En slöja utav kallsinnighet
och apati infinner sig i min hjärnsubstans.
Snart vet jag inte vart söder och norr är.
Vad det är.
Det gör mig något och jag oroar mig.
Oron.
Är den ett centralt mänskligt misshugg
eller en essentiellt betydelsefull tillgång?

RSS 2.0