Uppklädda svin
I luften klingar musik ifrån stadens gamla horkvarter, precis som vanligt. I gathörnet tigger fortfarande Ben; stadens gatubarn nummer ett. Men idag sorlar molnen om en annorlunda dag. En förändringens dag. Lucifer ifrån generalförsamlingen har anlänt. Idag skall det ske. Övergivna hus skall rämnas. Bort med slöddret, bort med skiten. Gentüza skriker människor i uniform. Dom ställer sig på barn och kvinnors fötter och ben. Dom stampar. Knaket över hur benen i deras kroppar bryts isär hörs ljudligt och kraftfullt. Blod rinner ner i rännstenen. Det blir tyst. Molnen tätar ihop sig och gör ett ställningstagande. De gör sig mörka, våta och sorgsna.
Man är nöjd med sitt arbete. Arbetet har utförts snabbt och effektivt. Djupt rotat inne i deras förkolnade hjärtan känner de ändock på sig att de har gjort fel. Ändock kommer de fortsätta leva sitt liv i ovetskap om vad de gjort. De kommer att leva lyckligt. De kommer skaffa familj, barn och hund. Alla kommer de leva likadant och samtidigt ihärdigt höja varandra till skyarna över sitt arbete och sina liv.
Platsen som de för så längesedan härjat på är tyst, sorgsen och öde. Bara molnen minns vad de har gjort. Moln glömmer aldrig och kommer alltid att minnas med klarhet.
Man är nöjd med sitt arbete. Arbetet har utförts snabbt och effektivt. Djupt rotat inne i deras förkolnade hjärtan känner de ändock på sig att de har gjort fel. Ändock kommer de fortsätta leva sitt liv i ovetskap om vad de gjort. De kommer att leva lyckligt. De kommer skaffa familj, barn och hund. Alla kommer de leva likadant och samtidigt ihärdigt höja varandra till skyarna över sitt arbete och sina liv.
Platsen som de för så längesedan härjat på är tyst, sorgsen och öde. Bara molnen minns vad de har gjort. Moln glömmer aldrig och kommer alltid att minnas med klarhet.
Kommentarer
Trackback
