Tal till en kär vän som tar studenten
Jag vill först tacka Karin och Olle för den goda maten. det var verkligen jättegott.
När Stina kom in i mitt liv hade jag precis slutat högstadiet.
För mig var Stina starten på något nytt bort från ett inte alltid vackert
liv. För låt oss erkänna, för de allra flesta människorna så är inte
högstadietiden en bra tid. Det var den inte för mig i alla fall,
många gånger. Jag kände mig ensam, jag var bög i en inte alltid så vänlig
miljö (förhållandet mellan mig och bror) o.s.v.
Men så tog högstadietiden slut och jag fick sommarjobb som kommunvärd i Båstad.
Där träffade jag Stina, och blev kär. Vi fann varandra direkt och efter andra dagen i
arbete tillsammans påtalade vi både att fan, det känns som att vi känt
varandra väldigt, länge.
Vi hade under bara dessa två dagarna diskuterat livets lyckor och olyckor
på ett mer djupsinnigt än vad många andra vänner gör på flera år - eller aldrig. Samtidigt ägnade vi oss åt mer lättsamma aktiviteter som att gå och bada eller ringa heta linjen liggandes i sopsäckar på stranden som ett par kioskmongos.
När jag träffade Stina kände jag mig förstådd och bekräftad på ett sätt som jag verkligen behövde just då. Jag var så glad över att
få vara Stinas vän att jag ifrågasatte ifall jag skulle kunna vara så lyckligt lottad att vänskapen skulle bli varaktig. Det låter som att det var en förälskelse och på ett sätt var det så.
Jag hade lärt känna en människa som har så många fina kvalitéer som jag beundrade så otroligt mycket. Jag ville inte förlora det.
Stina är inkluderande utan att tänka två gånger, det spelar ingen roll vem du är och vart du kommer ifrån och det är så jag också försöker att leva och det är så jäkla befriande!
Stina är en stark människa. Hon följer inte samhällets strikta normer över hur man skall bete sig, framförallt som kvinna. För ja, det är provocerande att vara en stark, självständig kvinna som går sin egen väg i det samhället vi lever i.
Man ska vara lite mer återhållsam som kvinna än vad Stina är enligt normen. Ursäkta uttrycket, men det är så jävla svårt att gå sin egen väg pch bryta upp mot normer, det gör Stina och det beundrar jag så mycket,
Stina är social och varmhjärtad.
Stina är tröstande och lugnande.
Stina är provokativ och frispråkig.
Stina är Stina.
Och Stina är en väldigt vacker människa.
Jag hade inte behövt vara orolig; Vänskapen blev långvarig. Nu står jag här 4 år senare på hennes Student och det är jag så jävla tacksam för.
Fan, jag älskar dig,
Grattis till studenten bebis, nu är det Norge som gäller.
Skål allesammans!
* Texten har redigerats marginellt.
