Förgänglighet
Jag vill inte erkänna dit för mig själv riktigt. Men visst, det är sant. Jag kommer verkligen att sakna skolan. Ett tydligt bevis på detta är att jag nu sitter och lyssnar "Den blomstertid nu kommer" och känner mig sådär lagom nedstämd. Tanken på att detta blir det allra sistasommarlovet och att jag inte kommer återvända till skolan sådär lagom till runt den 20:e augusti gör mig väldigt nostalgisk. Min skolgånghar precis som livet självt, både tufft men också väldigt, väldigt vackert. Jag har träffat många vackra människor inifrån och ut som har format mig till den människa jag är idag. Jag har också format mig genom att rannsaka mig själv och gå igenom perioder utav djup depression, vilket inte skall förringas.
Livets förgänglighet är jag väl medveten om, och den slår hårt emot min
melankoliska själ. Det finns emellertid ett gott perspektiv på detta,
jag försöker så gott jag kan smörja mina vänskapsförhållanden och vara
tacksam. Tacksam till livets vackra ting och stunder.
