Hallongrottan

Han levde i de olycksaligas värld. Han hade syndat, det visste han mycket väl om. Det var emellertid ingenting som han hade ångrat. Han hade haft ett kärleksmöte som varit värt mer än ett evigt anstaltsliv.

Knullet hade varit skönt, skoningslöst skönt. Varje gång staken penetrerade hennes hallongrotta hade han upplevt en känsla av kärlekseufori värt allt. Värt allt som finns att värderas i denna värld.

Anstaltslivet är sprängfyllt med tristess men även tristess. Nu lever han vidare tack vare åminnelsen.
Åminnelsen bringar lugn, åminnelsen bringar frid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0