Hjärna

Det breder ut sig ett tomrum i våra hjärnor.
Sakta äts delar utav hjärnan upp.
Snart är bara cerebellum kvar.
En del kan tycka det är befriande.
Att så tanklöst som möjligt leva
sitt liv. I enfald kan man nå den största lyckan säger de.
För andra som jag är det den största farhågan.
För vad har man utan sin historia och
och sitt intellekt?
Det enda som återstår då är ens värde
som människa och en del, som jag, vill jagiskt ha mer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0