Del 8 - Liten resa i Östeuropa

Efter jag varit i Budapest med familjen begav jag mig med tåg mot Timișoara i norra Rumänien. Timișoara är en liten universitetstad på runt 300.000 invånare. Den lilla staden har spelat en stor historisk roll, då det var protesterna i denna stad i december 1989 som ledde till den rumänska revolutionen och den kommunistiska regimens fall.
Sent på kvällen anlände jag till mitt vandrarhem. Jag blev väl mottagen av Raul som äger vandrarhemmet. Jag hade läst så många recensioner utav vandrarhemmet där hans gästvänlighet verkligen betonats. Nu kan jag förstå varför. Det känns som att jag är en del av detta hemmet. Tyvärr så trivs jag inte alltid jättebra med mina temporära familjemedlemmar dock. Det finns en tysk kille som är dramatisk, manipulativ och smått galen. I går pressade han stackars Raul om att få tillbaka en del av sina pengar då han skulle åka tidigare än planerat. Här bor även en mamma och ett barn som hon ibland tar hand om. Jag vet inte mycket om hur barn reagerar efter trauman men jag anar att det är som han gör. Han är hyperaktiv, skrikig, pratar mycket med sig själv och söker uppmärksamhet i alla. 
Här bor jag.
Jag har aldrig bott på ett vandrarhem med en så familjär stämning. Vi spelar tv-spel tillsammans, tittar på film och Raul bjuder på hans mammas rumänska bakelser och hans familjs hemgjorda palinkă - en typ av sprit som är vanlig på Balkanhalvön. I går försökte han i flera timmar dessutom hjälpa mig med min dator! I dag så gjorde han upp en resplan för mina sista dagar på resande fot. Han är en riktig guldkille. 
 
 
 
 
 
På denna gata startade den rumänska revolutionen
 
 
Dacia är Rumäniens egna bilmärke.
"Casa Bucinii" hette den trevliga restaurangen jag blivit tipsad om - "Mor/farföräldrarnas hus"
 
 
 
 
 
Jag såg många stiliga pojkar i dag!
 
Jag hade blivit tipsad utav två oberoende källor om att besöka Museet för revolutionen. Museet var fallfärdigt och inte underhållet väl. En läskig gubbe visade mig runt lite och lät mig se en film om revolutionen. "Ett historiemuseum för 7 dagars historia" upprepade han flera gånger. Det verkade som att han tyckte det var lite besynnerligt. 
 
Lika grått som den här väggen är, var livet innan revolutionen, under diktaturen, tyckte den gamle mannen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0