Halcyon days

Min baby var och hälsade på för någon vecka sedan. Jag blev utom mig av lycka. Jag saknar den där babyn. Det är så att jag har blivit fullkomligt betuttad i det lilla livet. Detta är ömsesidigt också ska ni veta. Varje gång babyn ser mig så blir han så glad, så glad. Fastän att han inte kan tala så har vi komunicerat så fint på vårt egna lilla sätt, han och jag under tiden som han bodde här. Under den tiden tror jag att jag fick lite faderskänslor. Jag ville inte göra något annat än att prata med honom och mata honom. Jag hoppas han kommer snart och hälsar på igen.