Tarragona
På fredagen kom Moa med den briljanta idén att vi dagen därpå tillsammans med en flicka som heter Olivia skule åka på utflykt till Tarragona - den stad som en gång i tiden var romarrikets viktigaste stad på iberiska halvön. Jag som vet med mig att jag gjort alldeles för få utflykter sedan jag kom till Barcelona, tackade glatt ja på den förfrågan.
Vi bestämde oss för att mötas utanför en berömd snabbtmatsrestaurang (som jag väljer att inte göra gratisreklam för) på tågstationen. Besviket och argt inser jag att Moa inte dyker upp i tid. Med den abstinensbesvär som fortfarande vilar över mina axlar så vill jag inte beskriva mer ingående i vilket sinnestillstånd jag var i. Jag begav mig med snabba och målmedvetna steg mot busstationen och tog bussen där ifrån allena.
Vi bestämde oss för att mötas utanför en berömd snabbtmatsrestaurang (som jag väljer att inte göra gratisreklam för) på tågstationen. Besviket och argt inser jag att Moa inte dyker upp i tid. Med den abstinensbesvär som fortfarande vilar över mina axlar så vill jag inte beskriva mer ingående i vilket sinnestillstånd jag var i. Jag begav mig med snabba och målmedvetna steg mot busstationen och tog bussen där ifrån allena.
Utanför busstationen fanns det en skylt som indikerade att jag hade kommit till rätt stad. Det kändes tryggt och välkomnande.
Snart började det kännas ensamt och jag undrade om Olivia och Moa hade beslutat sig för att åka till Tarragona trots allt, eller om det stannat hemma efter att de hade missat tåget. Den här statyn piggade upp mig när jag kände mig lite vilsen i tillvaron.
Detta är miraklets vägg! Här tog jag ett foto efter att ha väntat på att två stycken brudar som jag trodde var tyskar skulle ha fotat klart. Men det var fel tänkt för det var ju Moa och Olivia! Vilken lycka det var att få återse de två igen! Moa och jag tittade på varandra för ett par sekunder innan vi insåg att vi funnit oss själva och varandra igen.
Vi var glada den dagen vi åkte på utflykt till Tarragona tillsammans.
Tarragona var en väldigt vacker stad som inte gjorde oss besvikna.
Inuti i kyrkan.
En glad pojke på utflykt.
Tarragonas egna flagga.
Fasad.
Det fanns en amfiteater nere vd havet.
Havet.
La platja.
Vi beslutade oss till sist att ta oss ut till denna vackra akvedukt. Efter att vi hade letat länge och väl efter den rätta bussen utan att lyckas, beslöt vi oss för att gå till fots mot monumentet. Det visade sig var en lång väg att gå. När vi såg ett söt kille vid vägkanten ta en rökpaus passade jag på att ställa en fråga som lätt insinuerade att vi ville ha skjuts. "Hoppa in" sa gulleplutten utan att tveka. Vi alla tre fascinerades av dina snälla, fina pojke. Efter att han hade lämnat av oss såg vi honom aldrig mer.
Olivia och Moa.
Olivia.
Moa.
Kommentarer
Trackback
