Makedonien
Jag anlände till Skopje, Makedonien. - Staden med de många monumenten.
500 miljoner euro har en under de senaste åren satsat på projektet "Skopje 2014" som har inneburit att stadens utseende har förändrats dramatiskt. Mängder med palatsliknande byggnader i antik stil, monument coh statyer har förts upp på väldigt kort tid. Den unga staten, erkänd så sent som 1993, efter Jugoslaviens fall, försöker nu att skapa minnesmärken för att stärka sin nationella identitet. Projektet är inte enkom kontroversiellt på grund utav sin kostnad. En stor del utav den makedonska befolkningen består av albaner som inte kan relatera till den makedonska identitet som en nu försöker att skapa. De anser att de nya statyerna enbart hyllar den slavisk-kristna i historien. Ett annat folkslag som även de är mindre roade av de nya tillskotten till stadens stadsbild är grekerna. Mitt i centrala Skopje finns en stor, 20 meter hög staty utav Alexander den store. Enligt grekerna så kom Alexander den store ifrån den grekiska delen utav det som de kallar för Makedonien. De anser att staten Makedonien stjäl en stor historisk ikon ifrån dem och använder den för att bland locka till sig turism.
Kvinnan som arbetade på mitt vandrarhem sa att en hade varit tvungen att uppdatera och köpa in nya turistkartor över staden var månad nästan, för att kunna hinna lägga till alla de nya monument och statyer som uppförs.
Makedonien fick för ett par år sedan sin alldeles egen triumfbåge.
Stenbron
Här ser ni statyn av Alexander den store som jag tidigare skrev om. Min hypotes är att en har gett statyn namnet "Krigare på häst" för att göra den lite mindre kontroversiell och undvika en tvist med Grekland. Sitt namn till trots så refererar alla statyn till Alexander den store.
Det är framför allt Grekland, men även landets andra granne Bulgarien, som inte anser att namnet Makedonien kan anses vara en benämning på en oberoende stat. En anser att Makedonien är en benämning på en region - inte ett land. Merparten utav det som kallas för historiska Makedonien ligger nämligen på andra sidan gränsen till Grekland. Därför anser den grekiska staten att det är fel ett land kan "roffa åt sig" det namnet för benämna sin stat.Vidare anser man även att den solsymbol som landet har på sin flagga är en gammal grekisk symbol. När Makedonien gjorde sig sjävständigt och offentliggjorde det tilltänkta namnet och den nya flaggen för staten så svarade Grekland med att omedelbart införa ett embargo mot landet. Makedonien gick då med på att använda namnet "Former Yugoslav Republic of Macedonia." och stilisera sin flagga. I olika formella sammanhang, i bland annat internationella organisationer, så används fortfarande detta namn. En del länder, så som till exempel Sverige, har erkänt landet rätten att rätt och slätt kalla sig för Makedonien.
Basarerna i centrala delarna av Skopje som till största del bebos av albaner.
Jag mötte upp med Tamara Pop Duceva. Tamara är ytterligare en tjej som jag stiftade bekantskap med när jag var i U.S.A för fem år sedan. Jag minns henne som en "chillerska" av stora mått som gav mig intrycket av att vara lite bortskämd. Hemmakär var hon med. Trots att hon var på andra sidan jorden och i en helt ny kultur som låg framför hennes fötter att upptäcka, verkade hon mest vilja sitta och prata med sina vänner hemma i Skopje.
Här på bilden ser ni hennes vänner.
Här på bilden ser ni hennes vänner.
Mer statyer.
Tamara och ett par vänner till henne tog mig med till en kanjon som heter Matka. Här ovan ser ni dammbyggnaden som används som vattenkraft.
Här är vi hela gänget samlade.
Ja, det var väldigt vackert och mysigt. MEN! Jag uppskattar inte när någon ska säga åt mig vad jag ska känna. En av Tamaras vänner säger följande fras till mig när vi tittar ut över dammen och bergen: "Tell me what this experience means to you, to be able to see all this that you have in front of your eyes, tell me". Jag hade lust att säga att de var minsann de fulaste berg jag någonsin sett i mitt liv och att dammen ser ut vara en kloak!
Men det kunde jag ju trots allt inte säga. Dels för att "pleasa" henne, dels för att det inte skulle vara sant.
Uno var föga imponerad. Han ville hem till vandrarhemmet och vila.
Ja, så här trött var jag faktiskt på att resa när jag kom fram till Ohrid. Inte gjorde det kalla ocg regniga vädret saken bättre. Det gjorde däremot katten Luna och "farmorn" på vandrarhemmet. De tog så väl hand om mig. Jag har bett "farmorn" sända en bild i efterhand via mejl på katten Luna. Vilken underbar katt det var.
Ohrid är en sommardestination. Det märktes. Staden låg vilandes vid mitt besök. Sjön ni ser i bild heter passande nog Ohridsjön.
Först när jag lämnade staden blev det fint väder och ifrån bussfönstret på väg till Albanien såg jag sjön med dess klarblå vattens verkliga skönhet!
Continuará...
Kommentarer
Trackback
