Bilder ifrån Svea

Hejsan!
Nu har det passerat en tid sedan jag sist publicerade något här på bloggen. Jag har inte haft lust helt enkelt. Under en period framöver nu kommer jag återgå till samma frekvens som tidigare. 
Sedan sist vi sågs så har jag ägnat mycket utav min tid till att studera franska. Jag har som mål att lära mig franska flytande. Som ett ledd i den målbilden kommer jag att flytta till Frankrike efter den resa som är inplanerad till sommaren, till Centralamerika tillsammans med min bror. Eventuellt, om reslusten sitter i, kommer jag att på egen hand fortsätta resan in på hösten och reser vidare ner genom Sydamerika. Broder Eric kommer att resa hem i runt slutet av juli eller början av augusti eftersom att han påbörjar sina studier då. 
Jag har även fått erbjudande om att föreläsa om hiv på Världsaidsdagen den 1 december, Jag har spenderat mycket tid åt att förbereda ett underlag som jag i förrgår presenterade för den organisationen som har anlitat mig. Det är ett ärofyllt, viktigt och spännande åtagande. Jag har även varit kontakt med två skolor här i Båstad kommun för att eventuellt kunna komma ut och föreläsa för dom. Samtidigt som det är oerhört spännande att fördjupa sig inom hiv och runt omkring ämnet vad gäller lagstiftning, fördomar och forskning, så kan jag ibland känna att jag vill släppa det för ett tag och bara leva mitt liv. Att jag har hiv är ju egentligen ingenting som för tillfället påverkar mitt liv särskilt mycket alls. Men det är alldeles för viktigt att fortsätta diskutera och föra diskussioner kring det här ämnet. Okunskapen är verkligen enorm och tystnaden är kompakt. Så då ser jag det som en plikt att jag talar om det, just eftersom jag är i en position där jag kan göra det. 
Nu när jag har varit hemma har jag myst mycket med Budda. Vår feta, härliga katt.
 
 
Jag har självklart käkat mycket Bjäre chips. 
Jag har hängt mycket med Hanna.
 
 
 
 Vi har tittat på Skottorps slott.
Hett filmtips! Se "Fröken Julie" från 2013 i regi av Mikael Berg som är inspelad på slottet.
Jag, Hanna, John, Uno och hans nys musvän Peder åkte gemensamt upp till Norge. 
Peder rymde ifrån bageriet som han bodde på innan. Bagaren lade in råttgift i den gemytliga lilla boningen som han och hans musfamilj hade byggt upp under tiotals år. Peder försökte hindra sin familj från att äta utav giftet. De vägrade lyssna och trots idogna försök från Peder att försöka stoppa dom från att äta så gjorde de det ändå och avled. Peder ville inte stanna kvar på bageriet längre. Han var rädd för sitt egna liv efter att bagaren visat denna otroligt grymma sida av sig själv. Dessutom kände Peter att utan hans familj, var hans boning inte längre hans hem. - Han flydde. 
När Uno var ute på sin dagliga promenad så såg han stackars Peder alldeles gråtandes, vilandes på en liten sten. Uno talade till honom, tröstade honom och tog honom med hem till oss. Efter att Uno förklarat för mig vad som hade hänt tog vi ett gemensamt beslut om att adoptera Peder. 
Peder känner sig trygg i sin nya familj och vi kommer alla bra överens. Även John och Hanna verkar tycka om det nya tillskottet. 
 
Continaurá...
 
À suivre...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0